I flera år har det sagts att förvaret ska byggas ut, att det ska bli fler platser. Det har det också blivit, men det går trögt och inte alls i den takt som exempelvis Polismyndigheten önskar.
Sedan i våras har 60 nya platser tillkommit, Migrationsverket hade sagt att de skulle kunna ordna 150 platser under 2018.
Tar i förvar ”i all hast”
Nationella gränspolisen anser fortfarande att det på sikt behövs 800 platser. Fler platser är dock inte vägen framåt för Sveriges hantering av frågan, anser Karin Gyllenring som grundat advokatfirman Asylbyrån.
– Nu tycker jag att det har gått lite bananas. Visst förekommer det ju mer eller mindre korrekta beslut om att ta personer i förvar också. Men det sker ofta i all hast när Gränspolisen griper in. Vissa är direkt felaktiga om vi ser till lagens konstruktion, anser Karin Gyllenring.
Modellen med uppsikt är något som i stället borde användas i högre utsträckning, menar Karin Gyllenring vid Asylbyrån. Just ett förvarstagande innebär ett mycket stort intrång i en människas liv. Ur individens synvinkel är uppsikt mildare och fyller samma samhällsfunktion till en mindre kostnad, anser hon.
Vill se högre grad uppsiktsbeslut
Att placeras ”under uppsikt” innebär att man som person med utvisningsbeslut får fortsätta vistas fritt i samhället i väntan utvisning, med förbehållet att man infinner sig hos Migrationsverket eller på en polisstation ett antal gånger varje vecka.
– Jag menar att det finns en enorm restriktivitet vad gäller uppsikt. Det används inte i den grad som jag tycker hade varit önskvärt.
Samtidigt handlar detta om personer som fått besked om att de ska utvisas, och som dessutom riskerar att avvika. Borde inte de bara finna sig i att sitta i förvar om de ändå ska lämna Sverige?
– Det är mer komplext än så. Jag tycker att man måste titta djupare på vad som har hänt olika individer innan man placerar dem i förvar. Det kan ju till exempel finnas anledningar till att personer inte svarat när Migrationsverket ringer.
Saknar brottsofferperspektiv
Hon anser att brottsofferperspektivet saknas i diskussionen om hur Sverige ska hantera de personer med utvisningsbeslut som riskerar att avvika i väntan på verkställande av utvisning.
– Jag ser väldigt många i människohandelssituationer. Jag ser människor som under slavliknande former tvingats sälja sex eller städa inlåsta i hem. Människor som tvingas jobba gratis på arbetsplatser och verkligen är exploaterade, säger hon och tillägger:
– Vi skulle inte ha så många människor inlåsta på förvaren om vi hade lite mer av ett brottsofferperspektiv.