Sammanbrottet i förhandlingarna kom inte som någon större överraskning. Signalerna från förhandlingsbordet har de senaste dagarna handlat allt mer om motsättningar och svårigheter att komma överens.
Därmed kan man konstatera att den breda politiska uppgörelse som länge pekats ut som så viktig av flera partier uppenbart inte var tillräckligt viktig, trots allt.
Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna är idag beredda till de eftergifter och kompromisser som krävs för en bred politisk uppgörelse. De politiska motsättningarna är alltför stora. I stället anklagar de nu varandra för att bära huvudansvaret för sammanbrottet.
Starka skäl att inte ingå uppgörelse
Socialdemokraterna och Centerpartiet anklagar Moderaterna för att ha varit alltför fixerade vid volymmålet, Moderaterna och Kristdemokraterna anklagar Socialdemokraterna för att vika sig för Miljöpartiet.
Oavsett vad kan man konstatera att både Socialdemokraterna och Moderaterna till slut hade starka skäl att inte ingå en uppgörelse.
För Socialdemokraterna handlade det ytterst om att undvika en regeringskris. Miljöpartiet hade hotat att lämna regeringen om Socialdemokraterna gjorde upp med Moderaterna om ett volymmål. Nu är risken för en regeringskris undanröjd, i alla fall för stunden.
Miljöpartiet gör heller ingen hemlighet av att man ser sammanbrottet i förhandlingarna som en stor politisk framgång. Och så är det naturligtvis. Med Moderaterna ute ur leken i kommittén talar inte mycket för att de återstående partierna ska lägga fram ett skarpt förslag om ett volymmål.
Politiska risker för S
Samtidigt innebär dagens sammanbrott politiska risker för Socialdemokraterna. Blir den bestående bilden att partiet böjde sig för Miljöpartiet kan det skada partiet i breda väljargrupper. Inte minst om detta följs av politiska förslag om migrationspolitiken som väljarna inte uppfattar som tillräckligt restriktiva.
Enligt undersökningsföretaget Novus är det nämligen en bred majoritet, 63 procent, som vill att Sverige tar emot färre asylsökande. Samtidigt anser väljarna att integrations- och invandringsfrågan är den näst viktigaste politiska frågan i Sverige idag. Endast sjukvården anses vara viktigare.
Mot denna bakgrund lär migrationsfrågan fortsätta att vara en tung politisk konfliktfråga under överskådlig tid. Inte bara Sverigedemokraterna, utan också Moderaterna, hoppas kunna vinna på detta i den kommande valrörelsen.
M kan profilera sig på stram migrationspolitik
Kanske blev det också det som blev avgörande när Moderaterna inte ville kompromissa mer för att nå en uppgörelse. Partiet drev in i det sista sitt krav på ett volymmål för asylmottagandet. Men detta volymmål, som skulle innebära att det svenska asylmottagandet minskade till 6000–8000 individer om året, blev alltför svårsmält inte bara för Socialdemokraterna utan också för Centerpartiet.
När Moderaterna inte var beredda att kompromissa om detta sprack förhandlingarna.
För Moderaternas del innebär dagens sammanbrott att partiet kan fortsätta att profilera sig på en stram migrationspolitik. Lika viktigt är att man kan anklaga Socialdemokraterna för att sitta i knäet på Miljöpartiet.
Sverigedemokraterna blir heller inte enda parti som ställer sig utanför ett förhandlingsresultat utan får sällskap av både Moderaterna och Kristdemokraterna. Därmed blir dagens besked också en påminnelse om det nya politiska landskapet i riksdagen.
Vad som sker med migrationspolitiken är däremot oklart. En ny lag måste vara på plats nästa sommar, när den tillfälliga lagen löper ut. Hur denna nya lag ska se ut är dock höljt i dunkel efter dagens sammanbrott.
Flera förslag kan samla riksdagsmajoritet
Den migrationspolitiska kommittén fortsätter sitt arbete, men kommer troligen inte att kunna presentera något majoritetsförslag. En möjlighet är att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna lägger ett förslag med åtföljande lagtext. Sedan kan antingen regeringen lägga en proposition, eller så kan förslagen läggas direkt i riksdagen i form av utskottsinitiativ.
Flera av förslagen inom kommittén, till exempel om tillfälliga uppehållstillstånd, kan nämligen samla en majoritet i riksdagen.
Skulle de politiska motsättningarna i den här frågan bli alltför stora, så att en ny lagstiftning omöjliggörs, har partierna också möjlighet att förlänga den tillfälliga lagen i ytterligare några år. Men det vore samtidigt ett underkännande av det politiska systemets förmåga att hantera svåra politiska frågor.