Vi har ett samhälle där föräldrar i våra utsatta områden inte ens vågar visa sin sorg öppet av rädsla för att utsättas för hot eller något ännu värre.

”Jag har andra barn att tänka på”, sa en mamma till mig som förklaring till varför hon inte ens vågade prata om sin ihjälskjutne son.

Det var dystra nyhetsflashar som skickades ut på onsdagsmorgonen. Brottsförebyggande rådet, Brå, har jämfört det dödliga våldet i Sverige med 22 andra länder i Europa, under det senaste decenniet.

Sverige ligger i topp när det gäller dödsskjutningar i Europa. Det är långt före länder som Polen, Ungern, Spanien, Italien och Danmark, för att nämna några exempel.

”Hade varit på sin plats med förklaringar”

Skillnaden mot övriga länder är att ökningen i princip bara sker bland unga män i åldern 20-29 år.

I de flesta europeiska länder blir 0 till 4 personer ihjälskjutna per miljon invånare inom samma åldersgrupp. I Sverige 18.

Det hade varit på sin plats med förklaringar, men några sådana har Brå inte kunnat presentera mer än att forskning visar att ökningen kopplas till kriminella miljöer i utsatta områden.

Det lämnar öppet för att gissa sig fram till förklaringar. Är det invandringens fel? Är det segregationens? Är det skolans misslyckanden?

Nytt tragiskt rekord trots Encrochat-bevisning

Vad det än må vara sköts 47 personer ihjäl förra året. Ett nytt tragiskt rekord trots Encrochat-bevisning som lett till att hundratals tongivande kriminella frihetsberövats, trots att flera lagar tillkommit för att slå hårt mot gängen.

Det går så klart att fortsätta diskutera vad som är orsakerna, men fakta är att det hittills i år har skjutits ihjäl 12 personer i Sverige. Nio av dem i Stockholm.

Malmö, genom Öresundsbron en inkörsport för både illegala vapen och droger, har tidigare plågats av gängkonflikter. Men efter flera brottsförebyggande satsningar senaste åren tycks staden ha vänt den negativa utvecklingen.

Kanske kan Malmö visa vägen

Nyligen besökte jag Seved i det särskilt utsatta området Södra Sofielund i centrala Malmö. Där har staden tillsammans med polis, socialtjänst, civilsamhälle och fastighetsägare fått bort de oseriösa hyresvärdar som tidigare låtit området förslummas. Förr kunde utomstående inte komma till området utan att bli konfronterade av ungdomsgäng – idag är det som dag och natt.

”Det har blivit som ett pensionärsboende”, är en beskrivning från en av de boende.

Det finns fortfarande sociala utmaningar, som en hög arbetslöshet och en stor andel elever som inte klarar behörighet till gymnasiet, men många delar bilden att det blivit både lugnare och tryggare.

När jag frågade ansvariga hur det hade lyckats var svaret samma: Samverkan mellan olika aktörer och långsiktighet.

Kanske kan Malmö visa vägen för resten av Sverige, att det går.