Ett parti på fallrepet, en fråga som splittrade regeringsalternativen och något som den röststarka medelklassen i storstäderna upplevde som ett problem i sin vardag.
Det var ingredienserna som gav tiggerifrågan partipolitisk sprängkraft inför valet 2018.
Passade som symbol
Moderaterna var pådrivande. Ett år innan valet låg partiet på 16 procent i mätningarna, Anna Kinberg Batra (M) var på väg bort och det var dött lopp mot Socialdemokraterna i profilfrågan lag och ordning. Ett nytt kriminalpolitiskt program med ett nationellt tiggeriförbud som paradnummer sågs som en viktig pusselbit för att vända trenden. Att gå hårdare åt tiggeriet passade också som symbol för omsvängningen i migrationspolitiken där Moderaterna länge brottats med att väljarna inte litade på dem.
Socialdemokraterna, som sagt nej till ett förbud på sin kongress ett halvår tidigare, svarade att de var öppna för samtal. Ett vanligt svar för partier som vill försöka desarmera en besvärlig fråga. Tiggare på gatorna rimmar helt enkelt illa med ambitionen om ett “starkare samhälle och ett tryggare Sverige”. Eller som den forne statsministern Göran Persson (S) uttryckte saken i en intervju med podden Kvartal samma höst:
– För mig har hela motståndet byggt på en vänsterposition – i Sverige ska du inte behöva stå på knä för att försörja dig. Du ska stå upp och kräva din rätt och du ska arbeta.
Trots högt tonläge ingen stor valfråga
Att opinionen var på Moderaternas sida gjorde frågan än mer problematisk för det stora regeringspartiet. Varannan S-väljare ville se ett förbud.
Några månader senare lanserades valstrategin där en målsättning var att spela oavgjort mot Moderaterna i frågor om migration och brottslighet. Ett tydligare svar på tiggerifrågan ingick i planen. Men partiet var splittrat. Det slutade med en kompromiss som gick ut på att det skulle bli lättare för kommunerna att agera lokalt. Men inte ens det lades fram som vallöfte. Den interna revolten mot den strama migrationspolitik som Stefan Löfven (S) presenterade i början av maj fick valstrategerna att dra öronen åt sig. Interna bråk är ett säkert sätt att skrämma bort väljare.
Men trots det höga tonläget blev frågan inte särskilt stor i valet. Efter en mandatperiod som präglats av migrationsfrågan handlade valspurten mer om klassiska valfrågor som sjukvård, pensioner och skatter.
Möjligt att frågan får uppsving
I dag har tiggeriet försvunnit från den nationella politiska dagordningen. En förklaring är pandemin, en annan att Högsta förvaltningsdomstolen gett grönt ljus åt lokala förbud. Att storstadsväljarna vant sig vid att se tiggare på gatorna bidrar också.
Men kan då frågan om tiggeriet bli stor igen inför valet 2022? Det är fullt möjligt, i synnerhet om lag och ordning blir en avgörande valfråga. Ett nationellt tiggeriförbud förenar M och SD och kan, precis som senast, tjäna som exempel på att man vill gå längre än Socialdemokraterna i rättspolitiken. Att regeringen är splittrad gör också frågan attraktiv för högeroppositionen. Dessutom behöver Ulf Kristersson (M) inte längre ta hänsyn till splittringen mellan de forna allianspartierna.
Men för att frågan ska bli en valvinnare måste väljarna vara med på tåget och återigen se tiggeriet som ett problem. Och det är långtifrån säkert efter en pandemi som sannolikt kommer göra traditionella vänster-höger frågor som ekonomi, välfärd och jobb viktigare för väljarna igen.