Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt hade skickligt styrt förhandssnacket inför söndagens partiledardebatt till att handla om hans krav på en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven. Sjöstedts ultimatum var att statsministern under debatten skulle dra tillbaka det omdiskuterade utredningsförslaget om arbetsrätten.
När både Moderaterna och Kristdemokraterna uppgav sig vara beredda att stödja en sådan misstroendeförklaring var det alltså på väg att bli skarpt läge i regeringsfrågan.
Jonas Sjöstedt hade manövrerat sig fram till i en huvudroll i denna hans sista tv-debatt som partiledare.
Det blir ingen regeringskris
Men trots att Sjöstedt inte fick de besked av Löfven som han krävt valde han i debatten att trycka på pausknappen. Det blir ingen regeringskris. I alla fall inte nu.
Möjligen har trycket mot Sjöstedt blivit för hårt de senaste dagarna. Trots allt kan en misstroendeförklaring mot Löfven bana väg för M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister. Och det är nog inte det eftermäle Sjöstedt tänkt sig när han om några veckor lämnar posten som partiledare för Vänsterpartiet. Samtidigt är det inte uteslutet att arbetsmarknadens parter gör ett nytt försök att komma överens.
Den tidigare så stridslystne Sjöstedt valde alltså att skruva ner konfliktnivån, i stället för att göra allvar av det hot han så länge har talat om. När Ebba Busch erbjöd honom de mandat han behöver för att formellt väcka frågan om en misstroendeomröstning svarade Sjöstedt att han är beredd att ge Löfven och regeringen ”några veckor till”.
För Stefan Löfven innebär Sjöstedts besked i debatten att det akuta hotet om en regeringskris är undanröjt. Visst, ett sådant hot kan givetvis aktualiseras igen, men den avgörande frågan är ändå om Jonas Sjöstedt är beredd att gå i skarpt läge. En del lär tvivla efter söndagens debatt.
Frågan är ens om Sjöstedt själv kommer att vara med när det här avgörs. I stället kan det bli hans efterträdare, sannolikt Nooshi Dadgostar, som får ta över frågan. Partiledarbytet i Vänsterpartiet ska äga rum sista helgen i oktober, bara några dagar efter det att remissrundan av den kontroversiella las-utredningen är klar.
Las-frågan ett problem för Stefan Löfven
Oavsett vad är frågan om arbetsrätten och las-frågan ett problem för Stefan Löfven. Inom fackföreningsrörelsen och hans eget parti finns en stark kritik mot det utredningsförslag som presenterats.
Löfvens linje i debatten var därför att arbetsmarknadens parter måste få en chans till att nå en uppgörelse om bland annat turordningsreglerna. Om detta inte är möjligt vill Löfven och Socialdemokraterna förändra delar av utredningsförslaget. Syftet är, enligt Löfven, att upprätthålla ”balansen” mellan fack och arbetsgivare.
Vad detta i praktiken kan innebära är dock oklart. Socialdemokraterna har en helt annan syn på arbetsrätten än till exempel Centerpartiet och Liberalerna.
Om parterna på arbetsmarknaden misslyckas med att nå en uppgörelse och frågan till slut kommer att avgöras av januaripartierna lär det därför bli hårda förhandlingar. I januariavtalet står det nämligen både att utredningens förslag i så fall ska genomföras och att balansen på arbetsmarknaden ska bibehållas. Det här bäddar för tolkningssvårigheter och en fortsatt konflikt mellan januaripartierna om arbetsrätten.