Coronakommissionen är inte nådig i sin kritik. Den riktar sig framför allt mot regeringen och myndigheter som Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket, men också mot tidigare regeringar, framför allt när det gäller brister i beredskapen och avvecklade beredskapslager.
I sitt delbetänkande skriver kommissionen att Sveriges hantering av pandemin har präglats av senfärdighet och de inledande skyddsåtgärderna var otillräckliga. Länder som Norge och Danmark valde inte bara kraftfullare åtgärder tidigt i pandemin utan var också snabbare med att besluta om ny lagstiftning med skarpare åtgärder.
Testning kritiseras
Kommissionen kritiserar regeringen för att inte tillräckligt snabbt ha fått på plats den så kallade bemyndigandelagen och den tillfälliga pandemilagen.
Även när det gäller testning och provtagning innehåller kommissionens rapport tung kritik. Det är ett haveri, konstaterar kommissionen, att diskussionen om ansvar och finansiering bidrog till att storskalig testning inte kom igång förrän den första vågen var över.
Sveriges beredskapslager var i princip obefintligt när pandemin bröt ut. Ändå dröjde det för länge innan regeringen fattade beslut om att säkra tillgången till skyddsutrustning. Kommissionen talar om sex förlorade veckor. När regeringen väl fattade beslut gavs uppdraget till Socialstyrelsen, vilket kommissionen anser var fel eftersom den myndigheten saknade såväl erfarenhet som en organisation för upphandling på världsmarknaden.
I delrapporten ifrågasätts också hur smittskyddet är organiserat i Sverige. Kommissionen menar att det är decentraliserat och fragmentiserat, vilket leder till att det blir svårstyrt i en allvarlig pandemi. En effekt blev att arbetsgivar- och intresseorganisationen SKR fick ta en betydande del av ansvaret för den faktiska pandemibekämpningen. Det är onekligen problematiskt med tanke på att SKR är en organisation som vare sig ansvarar inför riksdag eller regering eller på annat sätt inför landets medborgare.
I slutbetänkandet i början på nästa år kommer en mer tydlig fördelning av ansvarsbördan att göras av Coronakommissionen. Då kan det bli svettigt för regeringen. Redan dagens kritik är svår att värja sig emot för regeringen. Anklagelser har också redan riktats från oppositionen mot regeringen för att inte ha förmått att leda krisbekämpningen under pandemin.
Oklar politisk betydelse
Det är dock oklart vilken politisk betydelse den här frågan kan få i valet nästa år. Det beror givetvis en hel del på innehållet i det slutbetänkande som presenteras om några månader, men också på hur pandemin utvecklas framöver.
Frågan tycks dessutom ha förlorat mycket av sin politiska sprängkraft de senaste månaderna, i takt med sjunkande smittotal. Väljarnas intresse verkar också ha falnat. I stället har andra frågor seglat upp på den politiska dagordningen. Opinionsundersökningar visar även att många väljare är ganska nöjda med hur Sverige har agerat under pandemin.
Dessutom lämnar flera av de tongivande personerna bakom pandemihanteringen nu den offentliga scenen. Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson går i pension och inom kort avgår även statsminister Stefan Löfven. Att ställa Löfven till svars i nästa valrörelse för eventuella fel och brister i pandemihanteringen lär alltså bli svårt.