Under Jonas Sjöstedts tid som partiledare har Vänsterpartiet utvecklats till ett modernt vänsterparti, ett slags rödare socialdemokrater men utan återkommande kommunistdiskussioner och interna falangstrider.
Jonas Sjöstedts ambition att bygga trovärdighet kring partiets politik har också belönats av väljarna. I Lars Ohlys sista val som vänsterledare, 2010, fick partiet 5,6 procent av rösterna, i senaste riksdagsvalet 2018 fick Vänsterpartiet 8,0 procent.
Opinionsundersökningar i höst indikerar dessutom en fortsatt uppåtgående trend för partiet. Samtidigt är Jonas Sjöstedt just nu den partiledare som svenska väljare har allra störst förtroende för.
Här ska alltså Nooshi Dadgostar ta vid. Relativt okänd för stora delar av väljarkåren, sannolikt också med ett betydligt lägre personligt förtroende. Det är dessutom omvittnat svårt att efterträda populära partiledare.
Får ta över V:s hot i las-frågan
Samtidigt är förväntningarna stora på Nooshi Dadgostar. Hon ställs också omedelbart inför flera svåra politiska beslut och avvägningar. Det blir ju Nooshi Dadgostars uppgift att hantera Jonas Sjöstedts olika hot om hur Vänsterpartiet kan komma att agera i las-frågan.
Men det här skapar samtidigt en möjlighet för Dadgostar att göra avtryck i den politiska debatten och bygga en egen plattform som partiledare.
Utmaningen på sikt är att fortsätta bredda Vänsterpartiet.
Partiet har, trots Jonas Sjöstedts återkommande retorik om att hans parti är en del av den svenska arbetarrörelsen, relativt svagt stöd bland just arbetarväljare. Vänsterpartiet har faktiskt ett klart större stöd bland TCO-medlemmar och akademiker än bland arbetare.
Svagt stöd bland LO-medlemmar
Jonas Sjöstedts ambition att skaffa sig en god relation med LO har alltså hittills inte påverkat LO-medlemmarna särskilt mycket.
Enligt Statistiska Centralbyråns senaste partisympatiundersökning från i juni skulle bara 6,6 procent av LO-medlemmarna rösta på Vänsterpartiet.
Det är inte mycket jämfört med att 42,9 procent uppgav att de skulle rösta på Socialdemokraterna, 26,2 procent på Sverigedemokraterna och 10,5 procent på Moderaterna.
Vänsterpartiet har alltså enbart ett svagt stöd i den väljargrupp som i retoriken identifieras som partiets kärna. Bland Saco-medlemmarna däremot uppgav 11,9 procent att de skulle rösta på Vänsterpartiet, alltså betydligt fler än bland LO-medlemmarna.
Starkare i Stockholm än på landsbygden
En annan utmaning är att locka väljare på landsbygden. Detta mål pekas särskilt ut i partiets strategidokument som ska behandlas på kongressen. Vänsterpartiet är nämligen betydligt starkare i Stockholms innerstad än på landsbygden.
Stora väljarrörelser har skett i Sverige de senaste åren, men de har framför allt lett till att Sverigedemokraterna växt, inte minst på landsbygden. Hur Vänsterpartiet ska locka dessa väljare är oklart. Det mesta tyder på att det är flykting- och invandringsfrågan som framför allt ligger bakom denna väljarström. För dessa väljare lär knappast Vänsterpartiet vara ett alternativ.
Utmaningarna är alltså stora för Nooshi Dadgostar som ny partiledare för Vänsterpartiet.