Enligt SVT/Novus väljarbarometer noterar Socialdemokraterna en signifikant nedgång i väljaropinionen sedan december förra året.
Även om Socialdemokraterna ligger klart över de bottennivåer som noterades i slutet av Håkan Juholts tid som partiledare skapar den nuvarande nedgången nervositet i de egna leden.
Historien visar nämligen att Socialdemokraterna behöver fallhöjd i opinionen inför ett riksdagsval. I alla valrörelser utom en sedan 1967 har partiet tappat väljarstöd i själva valrörelsen. Detta enligt de valundersökningar som genomförs varje valår.
Att Socialdemokraterna tappar väljare de sista veckorna före ett val kan ha flera förklaringar. En är att de mindre partierna får mer utrymme i medierna under själva valrörelsen jämfört med mellanvalsperioderna då det mesta av strålkastarljuset riktas mot de stora partierna.
Extra alarmistiskt
Socialdemokraternas tendens att förlora väljare under valspurten innebär alltså att dagens opinionsläge, så här på vårkanten, kan uppfattas som extra alarmistiskt. I SVT/Novus väljarbarometer får partiet 26,9 procent. Det är 4,1 procentenheter under valresultatet i september 2014.
Det enda som möjligen kan glädja en och annan socialdemokrat är att även Moderaterna historiskt är dåliga valspurtare. Med 22,1 procent i SVT/Novus väljarbarometer har alltså också Moderaterna ett dåligt utgångsläge inför valrörelsen. Också Moderaterna ligger under förra valresultatet, men har återhämtat sig efter partiledarskiftet i höstas.
Långsiktig trend nedåt
Den långsiktiga trenden för Socialdemokraterna är också ett vikande väljarstöd. Efter ett valresultat på 39,9 procent 2002 föll partiet tillbaka till 34,9 procent 2006, vilket upplevdes som en katastrof internt och ledde till Göran Perssons avgång. Socialdemokraterna förlorade samtidigt regeringsmakten.
Valet 2010 blev därför en ny chock – 30,7 procent var det sämsta valresultatet sedan allmän och lika rösträtt infördes i Sverige. Valet 2014 blev inte så mycket bättre, 31 procent, men uppfattades ändå som en framgång i och med att Stefan Löfven kunde bli statsminister och bilda regering.
Underliggande fruktan
Det är i detta ljus de nuvarande opinionssiffrorna ska ses. En underliggande fruktan gnager i partiet om ett valresultat som riskerar att hamna under den numera så psykologiskt viktiga 30 procentsgränsen. Det är ju ändå denna som skiljer Socialdemokraterna från övriga riksdagspartier.
Vad som ligger bakom den nedgång vi nu ser för Socialdemokraterna är oklart. Perioden sedan december förra året har inte präglats av vare sig stora skandaler eller tvära omläggningar av politiken. Däremot har den politiska debatten kretsat mycket kring migration och brottslighet, frågor där snarare Sverigedemokraterna och Moderaterna är starka.
En annan förklaring kan vara att det är regeringsinnehavet i sig som nu tar ut sin rätt. I Sverige brukar partier som regerar tappa väljare. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har också tappat stora skaror väljare sedan förra valet.
Svag minoritetsregering
Ytterligare en faktor som kan påverka är att den rödgröna regeringen har svagt stöd i riksdagen. Det har lett till stora problem under mandatperioden. Motgångar i riksdagen, en nedröstad budget och ibland motsägelsefulla besked från de båda regeringspartierna kan ha skadat tilltron till socialdemokratins regeringsduglighet. Det politiska läget har också varit turbulent, särskilt i samband med flyktingkrisen 2015.
Tvingats ge efter för MP och V
I sammanhanget kan det också ha spelat en roll att Socialdemokraterna från tid till annan framstått som ett parti som tvingats genomföra Miljöpartiets och Vänsterpartiets politik. Egentligen fullt naturligt i en svag koalitionsregering, men väljarna kan ändå ha svårt att förlika sig med att partiet tvingats ge efter för sina samarbetspartners.
Liknande problem har Miljöpartiet som drabbats hårt av snart fyra år i regeringsställning. Skandaler och smärtsamma kompromisser tycks allvarligt ha skadat förtroendet för partiet i väljarnas ögon. I SVT/Novus väljarbarometer ligger partiet exakt på riksdagsspärren.
Ändå har Miljöpartiet lyckats nå en rad sakpolitiska framgångar det senaste halvåret: en flygskatt införs, kommuner får rätt att förbjuda diesel- och bensinbilar i stadskärnorna och en proposition om en sorts flyktingamnesti för ensamkommande flyktingar har lagts på riksdagens bord. Allt detta är åtgärder som Miljöpartiet slagits för och som partiledningen hoppades skulle bidra till en uppgång i opinionen. Men så har det alltså inte blivit och någon vändning i opinionen tycks inte vara i sikte.