Hon beskriver sig själv som den duktiga flickan som alltid vill vara bäst. Efter att ha pluggat några terminer på juristprogrammet fick Anna en svacka och tyckte att det var svårt att orka hänga med i jakten på toppbetyg.

Hon fick höra talas om kursare som åt amfetaminliknande adhd-mediciner utan att någon adhd-diagnos. Fenomenet kallas för hjärndopning och studenterna försöker alltså förbättra sina studieresultat genom att ta illegala prestationshöjande preparat.

Anna såg pillren som ett snabbare sätt att nå toppresultat och började själv ta adhd-mediciner som hon köpte på nätet och via kompisar med recept.

”Kände mig som ett geni”

Anna säger att pillren gjorde att hon kunde plugga i upp till tolv timmar i sträck och att det ledde till bättre betyg:

– Jag tänkte snabbare och hade en koncentrationsförmåga som jag aldrig hade upplevt tidigare. Jag kände mig som ett geni och gick in i tentasalen och tänkte att det finns inte en fråga som de kan ställa som jag inte har ett svar på.

Åt piller som popcorn

Efter ett tag hade Anna hjärna vant sig vid pillren och hon behövde hela tiden öka doserna för att få någon effekt. Hon började även ta Efedrin, ett centralstimulerande dopingklassat medel som ingår i hostmediciner. Pillren gjorde henne så uppvarvad att hon behövde ta lugnande bensodiazepiner för att kunna sova på nätterna.

– På slutet åt jag piller som popcorn, säger Anna och berättar hur hon gradvis gled över i ett allt värre beroende.

Paralyserad av ångest

Anna som aldrig hade missbrukat tidigare var nu fast i en ond spiral. Hon började med amfetamin och la all sin tid på att plugga. Hon isolerade sig och tappade matlusten. Det slutade med att hon rasade i vikt och blev deprimerad.

För att inte känna sig som en missbrukare bestämde sig Anna att inte ta några tabletter på helgerna. Det slutade med att hon blev helt paralyserad av ångest.

– Då låg jag bara och kved i fosterställning för jag hade så mycket abstinens. Det kändes som om alla muskler i kroppen drog ihop sig. Det var en jätteobehaglig känsla.

Det tog henne ett halvår att komma ur sitt missbruk, en tuff period då hon mådde mycket dåligt och fick göra ett uppehåll i studierna.

– Det var jättesvårt att sluta. Jag hade fysiskt ont och psykiskt så var jag helt förstörd. Jag var tom och avtrubbad.

Berättade du för någon att du tog de här preparaten?

– Nej aldrig, man berättar inte det för utomstående.

Vill varna andra

Enligt Anna är hjärndopning mycket vanligare än de flesta har förstått, och hon tror att det är ett växande problem:

– Det här är inget man pratar högt om, men jag vet att det var många i min klass som höll på. Totalt känner jag mellan 15 och 20 personer som hjärndopar sig, säger Anna och berättar att hon har flera kompisar som tycker att hon är ”dum huvudet” som vågar prata med SVT om hjärndopningen.

Anna säger att hon ställer upp på intervjun för att hon vill varna andra studenter från att prova.

– Det är inte värt det, för man förstör så mycket. Jag kunde ha fått bra betyg ändå. Sen är det faktiskt inte hela världen om man inte får högsta betyg i allting.

(Anna heter i verkligheten något annat)