Blyga och oroliga barn som ständigt håller sig nära sina föräldrar. Det är en effekt av coronapandemin. Förskolepersonal upplever att det är mer komplext att skola in små barn nu än innan pandemin. 

Psykologen Elia Psouni har, tillsammans med doktoranden Martina Andersson Søe, undersökt hur reglerna kring social distansering påverkat relationen mellan förskolepersonal, föräldrar och barn.

De så kallade “pandemibarnen” tolkade det fysiska avståndet mellan föräldrarna och förskolepersonalen som ett relationellt avstånd, enligt studien.

– Det verkade som att barnen tänkte “litar inte mamma och pappa på den här personen?” Man ska inte förstå det som att de har förlorat förmågan att bli trygga utanför hemmet men att det tar lite mer tid, säger Martina Andersson Søe.

Många små barn, som annars kunnat gå på öppna förskolan och ha barnvakt, har inte varit borta från sina föräldrar och inte heller sett sina föräldrar interagera med andra.

– I den här åldern lär sig barn väldigt mycket från att observera och när de inte har observerat sina föräldrar vara hjärtliga, vänliga och lita på andra vet de inte hur detta ser ut, säger Elia Psouni.

Föräldrar mer osäkra

På förskolan Blomstermåla i Bromma i Stockholm har alla inskolningar under pandemin skett utomhus. Vissa dagar tvingades man stänga helt på grund av sjukdom.

– Det var svårt att hitta lugnet i barngruppen eftersom det var mycket förändringar hela tiden, säger förskolläraren Eva Lindström.

Hon tycker ändå att barnen har klarat det bra.

– Barn är barn oavsett. Föräldrarna har kanske varit lite mer osäkra för att det har varit annorlunda inskolningar.

Större familjer en styrka

Pia Rizell, som är förskollärare i Vivalla i Örebro, har inte märkt att ”pandemibarnen” är extra blyga och tror att familjesituationen är en förklaring.

Många har redan syskon på samma förskola, vilket skapar trygghet.

– Jämför man barnen här med barnen i medelklassområden så kommer många från stora familjer med många syskon.

Vilken familjekonstellation man har spelar stor roll, bekräftar psykologen Elia Psouni. 

– I vissa familjer finns syskon och bonusföräldrar och allt detta räknas. Det blir relationer för barnet. Här är det en styrka med större familjer.