En total solförmörkelse, att solens skiva täcks helt, får människor den här gången uppleva på bara två glest befolkade ställen: Färöarna i Atlanten, och Svalbard i Norra Ishavet. Där har den ordinarie befolkningen utökats rejält av tillresta nyfikna och solförmörkelse-entusiaster.

Solens skiva skuggas av månens skiva, det är det som är förmörkelsen. Egentligen passerar månen mellan oss och solen varje månvarv – var 28:e dag. Men månens bana lutar en smula i förhållande till jordens och därför är det vanligt att månen passerar lite över solen eller under, sett från oss. Partiella solförmörkelser får ändå beskrivas som rätt vanliga. Bor man i Sverige så sker en sådan ungefär vart tredje år.

Bäst chans i Lapplandsfjällen

Totala solförmörkelser sker ändå någon eller ett par gånger om året, men ofta på platser där ingen bor eftersom så stor del av jordytan består av hav. Eftersom månens skugga över klotet är så pass smal så blir de också sällsynta. I Sverige hade vi en 1954, nästa kommer inte förrän år 2126.

Varje gång det är total solförmörkelse brukar entusiaster resa dit och rigga sina instrument. Och hoppas på vackert väder…

Den här gången får vi partiell förmörkelse i Sverige. Som bäst i Lapplandsfjällen, där 93-94 procent av solytan täcks, som minst på Gotland där 79 procent täcks. I Östersund är det cirka 90 procent, Göteborg cirka 84 procent, Stockholm cirka 82 procent. Men meteorologerna vågar i skrivande stund bara ge hopp om vackert väder i Norrland, och där kan det också dyka upp moln.

Chans att studera atmosfärfenomen

För forskare som har möjlighet att ställa sig och sina instrument på rätt plats och slipper moln finns det anledning att ta bilder. Vid solförmörkelse syns solens hela yttre atmosfär, koronan, tydligt. Man kan studera hur våldsamma atmosfärfenomen uppstår.

Vissa av de här våldsamma eruptionerna från solen kan nå oss och ställa till med kaos: slå ut satelliter och därmed navigering, skada kraftnät och liknande. Och dessutom ge upphov till vackert norrsken, så som vi hade häromkvällen i större delen av landet.

Relativitetsteorin bevisades

Det finns satelliter i rymden som studerar solen, men deras observationsmöjligheter är något begränsade. Satelliterna kan se inre eller yttre delar av solatmosfären, beroende på vilken våglängd de observerar i. Instrument på marken kan alltså se helheten.

Vid en berömd total solförmörkelse 1919 kunde man testa Einsteins alldeles nya relativitetsteori. Han ansåg att ljus inte färdas i en perfekt rak linje utan påverkas av stjärnors tyngdkraft, deras gravitationsfält. En ljusstråle som alltså passerar mycket nära vår stjärna borde böjas av lite grann.

En brittisk astronom insåg att solen vid 1919 års förmörkelse skulle passera över en grupp stjärnor kallad Hyaderna. Fotografierna som togs på plats 1919 visade mycket riktigt att ljusstrålarna från dessa hade böjts lite, och Einsteins rykte var säkrat.