I augusti 1998 hittades fyraårige Kevin död i Kyrkviken i Dottevik utanför Arvika. Den rättsmedicinska undersökningen visade att han hade strypts till döds och fallet utreddes som ett mord.

Två bröder, fem och sju år gamla, berättade för sin pappa att de hade bevittnat händelsen och efter två månaders förhör erkände de att de själva hade dödat Kevin.

LÄS MER: Föräldrarna ifrågasätter sönernas skuld

Tvivlar på att de är skyldiga

Mordet på Kevin är ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall.

Nu berättar de två bröderna, som i dag är 23 och 25 år, för första gången sin historia offentligt i SVT:s Dokument inifrån. Båda säger att de tvivlar på att de verkligen låg bakom brottet.

– Jag har alltid haft känslan av att det inte är jag, sedan fem års ålder. Men man har ändå tänkt alla scenarior, tänk om det var jag? Tänk om det inte var jag, men att jag ändå var där – att det var några andra och jag fick se det, att jag bara stod där och inte gjorde någonting, säger den yngsta brodern Robin.

Borde komma ihåg mordet

Han tycker att det är mycket konstigt att han inte har några minnesbilder av att ha dödat Kevin.

– Jag kommer ju ihåg många grejer sedan jag var fem år. Jag måste ju komma ihåg någonting om det där, för det är inte en sådan grej som händer varje dag. När man har läst storyn och allting vad alla har sagt, så liksom ”det här har inte jag gjort, det här har jag verkligen inte gjort”. Men ändå har man suttit med det i, vad är det nu, 18 år.

Den äldre brodern Christian säger att han inte minns så mycket från när han var liten, men att tvivlen har hopat sig över åren.

– Det blir bara mer och mer frågetecken ju mer man läser. Desto starkare har jag haft känslan av det är något som är fel, säger han.

LÄS MER: Polisen: Förhör hanteras annorlunda i dag

Kan inte gå vidare

De första åren efter utredningen tog bröderna upp saken med sin pappa. De sade att något var fel och att de inte var skyldiga, men pappan svarade att det var för sent för dem att bevisa sin oskuld, att de redan var dömda och att de borde lägga händelsen bakom sig.

Men ingen av dem har kunnat gå vidare.

– Man vill bara glömma det egentligen, man vill ha ett vanligt liv som alla andra. Men man börjar ju inse nu när man är äldre att det går inte att ha ett vanligt liv så länge det här ligger bakom, säger Robin.

LÄS MER: Mordet på Kevin – detta har hänt

Kände sig pressade

Bröderna är kritiska till bristen på teknisk bevisning. Det finns varken dna eller fingeravtryck som binder dem till brottet – allt bygger på deras egna erkännanden.

Enligt Christian kände de sig pressade under polisförhören, som varade i drygt två månader. Pojkarna förhördes omkring 15 gånger vardera.

– De visade mycket saker och förklarade mycket vad de hade hittat och vad de trodde hade hänt. De nästan slängde det på mig som att man skulle säga att ”ja det här har hänt”, mycket press att man skulle få fram, det var väl det som gjorde att jag blev så rädd. Jag visste inte vad jag skulle säga och vad man än sade så spelade det ingen roll, det var som dom sade och de ville att man skulle hålla med, säger Christian.

Robin säger att han var rädd varje gång han skulle träffa polisen.

– Jag kommer ihåg att man var rädd för polisen och vad de än sade ville man göra så att de skulle bli nöjda och glada, säger Robin.

Christian håller med:

– Jag visste ju vad polisen var. Det var ju en skräck man hade, speciellt när man satt där själv och var misstänkt – en känsla av att de ville åt mig.

LÄS MER: Expert: Enstaka förhör räcker inte när barnet är förövaren

Vill ha ett klart svar

Kevin var Robins bästa vän.

– Det var bara han jag ville leka med när jag var så liten. Alltid när jag var ute och lekte var Kevin med.

Robin säger att han skulle må mycket bättre om de fick bevis för att de inte dödade Kevin.

– Man vill ha svar på allt, få ett slut på det i stället för att man ska gå dag in och dag ut och grunna ”var det jag?”. Man vet aldrig vad man ska ta sig till, om man ska vara ledsen, om man ska vara arg eller ingenting.

LÄS MER: Kevins pappa ger ut bok

LÄS MER: Kevins pappa: ”Det blir kaos i mitt huvud”

Se första avsnittet av dokumentärserien på SVT Play