Foto: TT

Budgeten visar: Flyktinglagen här för att stanna

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Staplarna i budgeten signalerar att regeringen knappast har för avsikt att upphäva den tillfälliga flyktinglagen och återgå till den gamla generösa politiken. Magdalena Andersson drar en nästan hörbar suck av lättnad över att det blir mera pengar över när utgifterna för flyktingarna minskar avsevärt de närmaste åren jämfört med tidigare prognoser.

Margit Silberstein

Frilansjournalist

Det är viktigt för regeringen att visa att den ”tog tag i flyktingkrisen”, som det brukar heta. I höstas talade regeringens företrädare om systemkollaps, vilket sannolikt oroade människor och bidrog till den pessimism som många, enligt olika mätningar, känner inför framtiden.

Regeringen är medveten om att hanteringen av migrationen och dess konsekvenser är central när domen faller i valet 2018.

Höstbudgeten 2016

”Vi agerade snabbt och det gav resultat”, betonade Magdalena Andersson på presskonferensen för att beskriva hur strömmarna av människor på flykt sinade efter att ID-kontroller och avsevärt strängare asylregler införts. Jämfört med de tidigare prognoserna minskar utgifterna successivt för att mer än halveras år 2020, från 72 miljarder till 30 miljarder. Om Sverige skulle återgå till den politik, som var upphov till epitetet Sverige en humanitär stormakt, skulle utgiftsstaplarna förmodligen växa igen. De delen av budgeten borde oroa miljöpartisterna, som för allt i världen inte vill gå till val på en flyktingpolitik som bara överträffas av Sverigedemokraterna i åtstramning. Och av Moderaterna, som redan aviserat att de vill permanenta den temporära lagen.

Gapet i verklighetsbilden

Män är från Mars och kvinnor från Venus, en metafor för avståndet mellan mäns och kvinnors världar. Den passar väl in på gapet mellan regeringens och vänsterpartiets verklighetsbild på den ena sidan och oppositionens på den andra. Skillnaden är väl att män och kvinnor ändå försöker förstå varandra och närma sig varandra, i politiken är det ofta tvärtom. En kritik mot regeringen är att den satsar på så kallade arbetsmarknadsåtgärder i stället för det som flera oppositionspartier kallar riktiga jobb, företrädesvis enkla jobb med lägre ingångslöner. Kritikerna hänvisar bland annat till att det kommer tusentals nyanlända ut på arbetsmarknaden med låg utbildning och som riskerar att bli bidragsberoende.

En gammal strid, som Magdalena Andersson och Anders Borg på sin tid nästan såg ut att älska, var vem som var bäst på ordning och reda i statens finanser. Den kampen har varit lågintensiv men är nu tillbaka för att stanna. Allianspartierna tog Konjunkturinstitutet till hjälp när de talade om för Magdalena Andersson att i en högkonjunktur som nu ska man spara i ladorna så att man har när vargavintern är här. Magdalena Anderssons svar är att det just nu är ett exceptionellt läge på grund av migrationen. Det framkom att de fyra allianspartierna har bestämt sig för att hinna före finansministern att ha en budget i balans redan 2017. Magdalena Andersson kommer dit först 2018.

Alla korar sig till vinnare

Så den klassiska frågan. Vem vann striden om budgeten, som är en lunta stött och blött av tre partier. Alla kommer att kora sig själva. Miljöpartisterna kommer att peka på klimat- och järnvägssatsningar, historiskt stora enligt Stefan Löfven. Den historiska omfattningen förlorar dock i tyngd av att de flesta miljarderna är utspridda så att de ligger efter valet.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kommer att slåss om att ta åt sig äran för de tio välfärdsmiljarderna, som Vänstern kallar vänstermiljarder.

Och alla kommer att säga att de sanna vinnarna är väljarna. Som är med om ett Sverige i förvandling – från skattesänkningar för de rika till investeringar i välfärden.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Höstbudgeten 2016

Mer i ämnet