Blåfenade tonfiskar var tidigare vanliga utanför den svenska västkusten, men försvann i mitten på 1960-talet. För omkring fem år sedan dök de plötsligt upp igen.
Sedan 2017 har forskare på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, tillsammans med danska forskare arbetat med att provta och märka tonfiskar med satellitsändare för att förstå orsaken till uppdykandet. Resultaten visar att de gigantiska tonfiskarna som varje år besöker Skagerrak tillhör samma population som de små tonfiskungar som finns i vattnet i Biscayabukten, berättar dokumentären Fiskarnas rike.
Skyddsåtgärder har fått effekt
Tonfiskarna gör en resa från Medelhavet, där de leker, till Biscayabukten för att äta sardiner. När de vuxit sig tillräckligt stora simmar de sedan till Sverige för att äta sill och makrill under sensommaren. Förklaringen till att de återigen fått utrymme att växa sig tillräckligt stora för att klara resan till Sverige tros ligga i de skyddsåtgärder med ett hårt styrt fiske som inrättades av tonfiskorganisationen ICCAT år 2007.
– Det är ju väldigt positivt att man kan se att åtgärder faktiskt fungerar inom fiskeriförvaltningen. Att när det görs så svarar fisken och bestånden växer, säger Gustav Hellström, universitetslektor i fiskbiologi, i Fiskarnas rike.
Se hela det tredje avsnittet av Fiskarnas rike söndagen den 31 oktober klockan 19:00 i SVT2 eller redan nu på SVT Play.
Blåfenad tonfisk i Sverige
Under första hälften av 1900-talet bedrevs kommersiellt fiske efter blåfenad tonfisk i Sverige. Som mest fångades 2000 ton tonfisk år 1942. Det förekom också sportfiske, framför allt i Öresund. Under åren 1946-1952 spöfångades det årligen 300-200 tonfiskar.
Enligt den internationella naturvårdsunionen IUNC är tonfisken starkt hotad sedan 2010. Sedan 2007 har en återuppbyggnadsplan inrättats av tonfiskorganisationen ICCAT med kontrollåtgärder och ett hårt styrt fiske. Idag är den blåfenade tonfisken helt fredad i svenska vatten.
Källa: SLU, Havs- och vattenmyndigheten