De flesta av de ungefär 30.000 syrier som hittills kommit till Sverige sedan kriget startade, har flytt på egen hand och har ofta betalat dyrt till flyktingsmugglare.

En resa till drömlandet Sverige, där man i stort sett är garanterad uppehållstillstånd, har det senaste halvåret stigit till ungefär 100.000 kronor. Vi har träffat en familj som betalade det dubbla och dessutom hamnade i fel land.

”Dödandet fanns överallt”

Samira och Pierre bestämde sig för ungefär ett år sedan att fly krigets Syrien till barn och barnbarn i Sverige, när deras livssituation blivit ohållbar och farlig för dem själva och för den yngste sonen som skulle tvingas ut i krig.

– Dödandet fanns överallt. Det fanns ingen säkerhet någonstans, man kunde inte fortsätta leva i Syrien under dessa omständigheter, det var livsfarligt, berättar Pierre, när vi möter dem i en släktings lägenhet, någonstans i Sverige.

Fick avslag

De sålde det de kunde. De fick inte så mycket, så pengarna räckte egentligen bara till deras första etapp på sin långa resa. Tanken var att de skulle försöka få ett besöksvisum till Sverige, så de betalade först en hel del pengar bara för att få sina syriska pass eftersom de syriska myndigheterna inte fungerar normalt under kriget.

Svenska ambassaden i Damaskus var stängd, så de tog sig till ambassaden i Kairo i Egypten. Där fick de avslag på sin visumansökan, överklagade och fick avslag igen.

”Blev tvungna”

– När vi lämnade Syrien så var det inte med smuggling i tanken, men i Egypten gick det inte som vi tänkte, och då blev vi tvungna, även om det var jobbigt, säger Samira och suckar djupt.

De beslutade sig att flyga till Istanbul i Turkiet och leta upp smugglare. Yngste sonen lyckades under tiden fly via Kurdistan och de sammanstrålade i Istanbul och betalade drygt 250.000 svenska kronor, för falska pass och en flygresa till Sverige för dem alla tre.

– Det fanns inget annat sätt än att lämna vårt öde i händerna på smugglarna, fortsätter Samira, och berättar hur de vid en mellanlandning i Dubai i Förenade Arabemiraten åkte fast i passkontrollen och blev kvarhållna i två dagar och riskerade att fängslas:

– Vi led en hel del, men sen förstod de att vi var syrier, så de släppte oss och skickade tillbaka oss till Turkiet.

Dumpades i Polen

Åter i Istanbul letade de upp en ny smugglarkontakt och betalade ytterligare drygt 250.000 för en ny resa till Sverige, men den här gången blev de lurade och dumpade vid en mellanlandning i Polen. Pierre blir upprörd när han berättar om vad som hände:

– Smugglaren försvann med våra pass. Där var vi kvar, helt hjälplösa, och då kom polisen. Förhöret med polisen på Warszawas flygplats var det värsta jag varit med om. Vi blev trakasserade och fick klä av oss helt och hållet under polisutredningen, helt nakna var vi.

Samira fyller i:

– Det var hemskt, jag mådde jättedåligt där, jag var rädd och orolig. När de tvingade männen att ta av sig kläderna hade jag de syriska passen under mina kläder. Det kom in två långa karlar som var lite läskiga, då blev jag rädd att jag också skulle tvingas ta av mig kläderna och då gav jag dem passen.

– De lämnade oss utan mat i två dygn, så vi kunde inte ta våra mediciner. Han som skulle hålla utredningen med oss kom, då bad jag om mat, jag sa att vi behövde mat för att kunna ta medicinerna. Han gav mig en liten rulle som var hård som sten och jag kunde inte svälja den. Vi åt inte utan tog medicinerna på tom mage.

”Vi led väldigt mycket”

– Sedan tvingade de oss att lämna fingeravtryck. Vi led väldigt mycket där. Till och med när vi behövde gå på toaletten behövde vi knacka en hel timme, bara för att gå på toaletten. Det var ett hårt fängelse, väldigt hårt, säger Samira.

Eftersom Samira, Pierre och deras son tvingades lämna fingeravtryck på flygplatsen i Warzsawa blev alltså Polen första asylland inom EU och det är där de måste stanna för att söka asyl.

Men de beslutade sig redan samma dag de släpptes ut ur förvaret på flygplatsen att betala ytterligare ungefär 100.000 kronor för en vådlig bilfärd via Tyskland och Danmark till Sverige.

Resan kostade dem drygt 600.000 svenska kronor för tre personer, pengar de till största delen varit tvungna att låna ihop av sina släktingar. Nu lever de ett liv som gömda, skuldsatta och papperslösa i Sverige.

Har ingenting kvar

De tycker det är hemskt att behöva belasta sina anhöriga och inte kunna bidra med något och klara sig själva. De är gamla och har problem med hälsan, deras asylansökan har avvisats och de hänvisas tillbaka till Polen, där de inte känner någon.

Vad har ni kvar i Syrien nu? Vad finns det kvar?

– Ingenting, ingenting alls, säger Samira och Pierre med en mun. Om svenskarna tror att det är lätt att ta sig hit kan vi säga att det är det absolut inte.