Harriet Melmblom växte upp i flera fosterhem och på barnhem, och for illa framför allt på barnhemmet.
Där fick hon ibland gå utan mat, hon låstes in och fick stryk.
– Man fick lägga sig på en bänk och så piskade de en – som en matta, säger hon.
I dag har hon svårt att förstå varför hon fick stryk. Hon var ju bara ett aktivt och nyfiket barn som mer gjorde som hon ville än följde reglerna, säger hon. Och hon har ägnat större delen av sitt liv åt att glömma.
– Jag har varit bra på att förtränga och skaka av mig eländet, säger Hariett Melmblom.
”Dåligt inflytande”
På senare år har hon ändå velat minnas och hon har läst de handlingar som finns om henne. Där står till exempel att hon varit ”rå, flabbig och lögnaktig” och att hon hade ett dåligt inflytande på kamraterna.
Att hon varit placerad och farit illa råder det inga tvivel om, men hon har ändå inte rätt till den ekonomiska ersättning på 250.000 kronor som riksdagen har beslutat om. Det beror på att Harriet Melmblom placerades på barnhemmet av pappan och att det skedde på frivillig väg, något som inte var ovanligt förr. Det finns inget myndighetsbeslut om placeringen och därmed blir det inga pengar.
Dokumentation har försvunnit
Från föreningen Samhällets styvbarn är man mycket kritisk till de begränsningar som finns kring ersättningen, både när det gäller kravet på myndighetsbeslut och på att lagen bara gäller placerade fram till 1980.
Benny Jacobsson, som är ordförande, säger till Rapport att det inte är givet att det finns dokumentation – sådan kan ha försvunnit när kommuner slogs ihop eller till exempel vid eldsvådor av arkiv.
– Jag tycker att man kunde ha varit mindre sträng när man skrev lagen, säger Benny Jacobsson.
Harriet Melmblom rymde till slut från fosterhemmet när hon var tonåring. Så småningom gifte hon sig och fick fyra barn, och hon säger själv att hon har haft ett bra liv. Att det nu blev ett nej till ersättningen är förstås tråkigt, menar hon, som hade sett fram emot nya glasögon och att kanske resa någonstans i sommar. Men hon har inte gett upp utan ska leta vidare efter dokument och ansöka på nytt.