Uppgifterna om sexuella övergrepp mot kvinnliga besökare på ungdomsfestivalen We are Sthlm i Stockholm i somras bekräftas av en person som arbetar med säkerheten vid festivalen. – Övergreppen har pågått i flera år, minst tre, och det ökar för varje år, säger han till TT.

Vid festivalen i somras uppskattar han att cirka 150 flickor berättade om övergrepp som de utsatts för – men att en överväldigande majoritet, nio av tio, inte ville göra någon formell polisanmälan. – Många målsägande backar ur, säger mannen som vill vara anonym.

Vidga frågan

Mycket av debatten har fokuserat på gärningsmännens ursprung, men advokat Elisabeth Massi Fritz vill vidga frågan.

– Tittar man på alla de här handlingarna ute i Europa i dag så handlar det ju om mäns våld mot kvinnor, säger hon i Gomorron Sverige.

– Det som är så förvånande är att man inte bedömer de här brotten som allvarliga, att 13-14-åringar som står och lyssnar på musik på en konsert blir antastade sexuellt, att killar står och gnuggar bakom, stoppar in handen innanför tröjan, innanför byxorna – är det inte att bedöma som allvarligt? Då har vi ju totalt misslyckats.

– Man tycker kanske att det här är något som kvinnor får tolerera. Då har vi ju verkligen misslyckats. Och det som är det handlar om, det är ju inte förövarnas etnicitet, det är ju den brottsliga handlingen.

Köln, Helsingfors, Kalmar, Kungsträdgården – kan man se ett mönster?

– Ja, absolut: mäns våld mot kvinnor. Det är ett mönster – det är ett globalt samhällsproblem. Och vi får inte vara rädda för att berätta att det finns normer, det finns kulturer, män som bor i Sverige som aldrig har sett en kvinna i kortkort, som aldrig har sett en kvinna festa ute på gatan.

Måste informera

– Det vi måste vara duktiga på i Sverige det är att informera om lag och rätt, begår du brott då kan du bli bestraffad, och det gäller ju alla som finns i Sverige, säger Elisabeth Massi Fritz.

Varför inte fler gärningsmän grips är en fråga för polisen, menar Massi Fritz  men enligt henne borde det inte behöva inte finnas problem med bevisningen

– Det finns ju berättelser, det borde finnas videoövervakning och det finns ju vittnesutsagor. Det finns en poäng med det som polisen säger, att  det är svårt att bevaka ett stort evenemang. Men man måste öka säkerheten. Människor som är på en konsert eller ute på våra gator ska känna trygghet. Gå in med kameraövervakning, se till att flytta dit patrullerande poliser.

Friends: Jätteallvarligt

Lars Arrhenius, generalsekreterare på Friends, säger att det är ”jätteallvarligt” om uppgifterna om att polisen underlåtit att berätta om övergreppen stämmer.

– Det är ett sätt att nonchalera och förminska allvarliga övergrepp som sker i samhället. Tyvärr kan jag se det lite generellt i samhället.

En undersökning som Friends gjorde 2014 visade att var femte flicka på högstadiet hade blivit utsatt för sexuella trakasserier. Det kan handla om kommentarer, blickar eller att man blir tafsad på.

– Vi kan se ibland att det blir ett normaliserat beteende i vissa skolor, att killar får bete sig på det här sättet. Vi vuxna, skolor, polis och myndigheter, måste vara tydliga med att visa att det här inte är ett acceptabelt beteende.

Självkritisk polis

Polisens presschef Varg Gyllander är självkritisk kring rapporteringen av händelserna vid festivalen.

– I går när jag fick klart för mig vidden av det här så tycker jag att vi borde ha varit bättre på att  vi borde ha varit bättre på att kommunicera det.  Det finns ett mått av självcensur här.  Jag tycker att vi borde ha varit bättre på att berätta det.

– Sedan måste man titta på det objektivt och sätta lite siffror på det. Vi talar alltså om ett evenemang över tre dagar med 800.000 deltagare – och 200 har då omhändertagits. Det är 200 för mycket men man måste också se storleken på det här. Men vi har absolut misslyckats med att kommunicera det här problemet.

Men varför berättade ni inte som det var då?

– Ja det ska vi försöka utreda.  Min gissning är att de kommunikatörer som jobbade gjorde samma bedömning som alltid, de tittade på hur stort evenemanget är och hur många brott som har begåtts, och sedan gör man bedömningen att det då inte var så allvarligt. Men om man tittar på brottens art, så naturligtvis skulle vi ha talat om det.

Det förekommer uppgifter om att ni faktiskt skulle ha mörkat för att inte spela SD i händerna, kan det ligga någonting i det?

-Jag läste det också och jag måste då säga att som myndighetsföreträdare tar vi inga partipolitiska hänsyn, men jag gissar att det finns ett mått av självcensur hos oss som hos många andra. Det är svårt att kommunicera, vi ska både vara brottsförebyggande och tala om vad vi gör, och så ska vi inte ta politiska hänsyn, men vi är människor.