– När jag tänkte på det journalistiska dilemmat kändes det ihåligt och falskt i jämförelse med den situation som han befann sig i, säger Fredrik Önnevall.

Under inspelningen av dokumentärserien Fosterland får reportern och programledaren Fredrik Önnevall frågan av en syrisk flyktingpojke som flytt till Grekland, om han kan hjälpa pojken att ta sig till Sverige där han har släktingar.

– Min första reaktion var att, nej, det går inte. Men till slut föll alla argument ganska platt och jag insåg att det bara var jag som kunde hjälpa honom. Och att det var jag som skulle leva med ett beslut om jag kan hjälpa en pojke i nöd eller inte.

Skulle hoppa ner på lastbilsflak

Genom att hoppa ner på rullande lastbilar från en bro, försöker flyktingar som tagit sig till Grekland fortsätta sin resa genom Europa, till länder med bättre flyktingmottagande. En farlig handling som den 15-årige pojken just stod i begrepp att göra, berättar Önnevall.

– Det var livsfarliga saker de gjorde för att ta sig ut. Detta var en 15-åring som skulle göra samma sak som vuxna män. Min tanke var att om det skulle gå åt skogen för honom, hur kommer jag då att må? Och veta att jag kanske kunde ha gjort annorlunda för honom.

Tänkte du någon gång tanken att det här kanske är olagligt?

– Självklart gjorde jag det. Men jag visste ju inte svaret, och jag menar att vi har inte begått något brott.

Flyktingpojken, som direkt sökte asyl i Sverige, har nu fått uppehållstillstånd och börjat skolan här. Genom dokumentärserien får man följa hans resa till Sverige. Serien i fyra delar handlar om framväxten av nationalistiska rörelser i Europa.

Hur tror du att allmänhetens förtroende för dig som journalist påverkas av det du gjort?

– Jag hoppas att människor tittar på hela serien och ser att vi ger alla inblandade lika mycket plats och utrymme. Och att man ser att det här inte är ett ställningstagande mot någon. Det var ett medmänskligt beslut som jag tror att många skulle fattat om de var i samma situation som jag.