Som kabinettsekreterare under utrikesminister Carl Bildt hade Frank Belfrage en central roll i den svenska regeringen och inom svensk utrikespolitik mellan åren 2006 och 2014. Frank Belfrage har enligt den självrättelse han har gjort haft obeskattade tillgångar utomlands under sin tid som kabinettsekreterare. Hur stor förmögenheten var eller hur länge han har haft den obeskattad innan han gör en rättelse framgår inte. Och han vill inte kommentera Uppdrag gransknings uppgifter, trots att vi vid flera tillfällen söker honom.
Omfattar flera riksdagsledamöter
På vår lista, som omfattar drygt 9 000 namn, finns en mängd kommunpolitiker, men också en flera riksdagsledamöter. De har enligt rättelserna haft obeskattade tillgångar utomlands – samtidigt som de suttit i riksdagen.
En av dem är Walburga Habsburg Douglas, barnbarn till den siste kejsaren av Österrike. Hon satt som riksdagsman för moderaterna mellan 2006 och 2014 – samtidigt som hon enligt vår granskning hade obeskattade tillgångar utomlands. I ett mejl skriver hon att hon först 2012, efter sina föräldrars bortgång, fick veta att hon sedan länge ägt tillgångarna utomlands, och att det var därför hon inte tagit upp dem för beskattning. Hon vill däremot inte visa dokument som styrker förklaringen, inte heller uppge hur länge pengarna stod obeskattade i utlandet.
”Hade inte riktigt koll”
Marianne Kierkemann satt i riksdagen för moderaterna mellan 2005 och 2011. Också hon har haft en förmögenhet utomlands som hon under sin tid i riksdagen inte deklarerat.
Frågan är varför?
– Ja, förmodligen för att jag inte riktigt hade koll på vad jag hade och att…
Men det här är väldigt mycket pengar.
– Ja, jag kan fortfarande inte säga hur mycket pengar det är. Så jag har inte koll på vad som har funnits tidigare och att åka i fängelse för någonting som man eventuellt… jag vet inte vad som skulle ha hänt för något jag inte själv hade gjort. Det kändes inte riktigt okej heller.
Var det därför du inte skattade då, att du var rädd att åka i fängelse?
– Nej, anledningen var från början att jag inte visste om det och när det sedan kom så visste jag inte hur jag skulle hantera det. Vem kan man överhuvudtaget prata med i sådana här lägen?
Marianne Kierkemann säger att hon ärvde tillgångarna utomlands efter sin man som dog 1985, men att hon blev informerad om förmögenheten först 2007 och att det sedan dröjde några år innan arbetet med rättelsen inleddes. Men några dokument får vi aldrig se.
Kommunpolitiker också på listan
Uppdrag granskning tar också kontakt med flera av de kommunpolitiker som finns på listan.
– Det finns ju ingen anledning att hålla på och fiffla nuförtiden. När den här skatten nu har blivit något normal om man säger så.
Men du är ju förtroendevald politiker…
– Ja…
Inte ska väl du fiffla med svarta tillgångar utomlands?
– Nej, jag gör inte det nu heller.
Men du gjorde?
– Ja, jag gjorde det en gång, sedan har ju faktiskt Sverige anpassat sig lite och då finns det anledning att inte göra det, säger personen.
Fakta: Så mycket pengar handlar det om
Skattefelet kallas den skatt som varje år inte betalas in till samhällets kassa. Svartarbete, momsfiffel, skatteplanering och rent slarv är stora delar. De svenskar som gömmer pengar i utlandet står också för en ansenlig summa av den undanhållna skatten. Enligt Skatteverkets senaste uppskattning är det drygt sju miljarder kronor varje år. De beräkningar som finns är mycket osäkra och försiktiga. Sannolikt är den undanhållna skatten som har med utlandet att göra – det så kallade ”internationella skattefelet” – ännu större. Räknar man med bolagens skatteflykt i den internationella skatteflykten stiger den borttrixade skatten till 46 miljarder kronor varje år.
De sju miljarder som försvinner årligen skulle räcka till 19 000 undersköterskor i äldreomsorgen.
Eller skolgång för 76 000 mellanstadieelever, med allt inräknat – lärare, lokaler, skolböcker och lunch.
Eller tre gånger mer än kostnaden för hela elevhälsan med landets alla skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer.
Eller kostnaden för kustbevakningen med dess 23 kuststationer, fartyg, flygplan och personal. Och fem hela kustbevakningar till.
Det är även sex gånger mer än vad Sveriges alla idrottsföreningar får i stöd från staten varje år till hela barn- och ungdomsidrotten. Och det är mer än det kostar att driva och underhålla Sveriges alla kommunala idrottsanläggningar – planer, hallar och joggingspår.