Sedan 2006 har andelen pensionärer i Sverige, som lever under EU:s fattigdomsgräns ökat dramatiskt. Anledningen är att finanskrisen utlöste den så kallade bromsen i pensionssystemet samt att pensionärer inte fått sänkt skatt genom jobbskatteavdraget.

För 76–åriga Elsy Walter i Frösön utanför Östersund, har ålderdomen inneburit en ekonomisk besvikelse. Hon har jobbat heltid inom handeln sedan 14 års ålder, först i en mataffär och därefter en skoaffär. Elsy var barnledig ungefär sex månader för var och ett av hennes fyra barn, får hon klara sig på 12.000 kronor efter skatt varje månad, bostadstillägget inräknat.

”Man får hjälp av barnen”

Det håller henne en liten bit över EU:s relativa fattigdomsgräns, som i Sverige ligger på 11.000 kronor.

–  Man får ju handla på extrapriser så mycket det bara går, säger Elsy Walter.

På kylskåpsdörren i hennes kök hänger ett foton på henne, barnen och barnbarnen. Om ekonomin tillät skulle hon besöka dem, men det tillåter inte ekonomin.

– Man får hjälp av barnen. Jag skulle aldrig kunna åka och hälsa på dem om de inte hjälpte mig med resorna. Man vill ju kunna träffa barnbarnen ofta, det händer så mycket med dem i början, säger Elsy.

Fortsatte jobba efter pensionen

De första åren efter pensionen fortsatte hon att jobba extra med att sälja korv på stan. Efter fem år hade hon så ont i händerna att hon tvingades sluta.

– Det var ju hjälp till matpengar varje vecka. Men sedan har jag börjat städa, jag städar i veckorna åt flera grannar här.

Hon är aktiv i PRO och älskar jazz och hon är medlem i en jazzklubb, men hennes ekonomi sätter hinder för hennes deltagande.

– Jag har sällan råd att gå på några konserter, för de går ju på 200 kronor varje gång.