Emma är 16 år gammal. Så sent som nu i helgen var hon inne på akuten efter att ha svalt en överdos paracetamol.

– Mina föräldrar bråkade och hade gjort det i flera månader. Jag ville få stopp på det och hjälpa mina bröder. Om något skulle hända mig så skulle mina föräldrar sluta med allt och mina bröder skulle inte behöva uppleva samma tonår som jag har haft. Jag ville visa att vår familj inte mår bra och behöver hjälp. Jag ville säga ”tänk på oss”.

Ville ”komma ifrån”

Emma berättar att hon varit hårt hållen av sina föräldrar och att självmordsförsöket också var ett sätt att ”komma ifrån” som hon säger. Innan hon tog tabletterna hade hon läst på. Hon visste att det inte var en direkt dödande dos och att det skulle ta lång tid innan hon skulle bli riktigt dålig. Hon visste att det gick att få vård och motgift.

– Om man hoppar från en tågperrong, då är allt över och det finns ingen återvändo. Att hänga sig är en plågsam och skrämmande död. Tabletter är inte jobbigt, du sväljer och sedan är det klart. Och det går att ångra sig.

Ett självskadebeteende

Dagen efter att Emma tagit tabletterna ångrade hon sig och berättade för en kompis. De var tillsammans när Emma plötsligt blev sämre och svimmade – för att sedan vakna upp på akuten. Hon fick vård och överlevde.

I efterhand förstår hon att hon aldrig ville dö. Hon menar att överdosera paracetamol blivit det nya självskadebeteendet. Tonåringar som inte kan hantera den starka pressen, utseendefixeringen, näthatet och kraven på att alltid vara perfekt.

Finns överallt

Vad tycker du om att vanliga affärer inte längre ska få sälja värktabletter med paracetamol?

– Det är en bra signal, men det hjälper knappast. Jag tror inte att de som försökt skada sig själva har gått till mataffären och köpt Alvedon som de sen stoppar i sig. Jag visste att det fanns hemma och annars hade jag tagit något annat jag hittade. Det finns tabletter överallt – hos föräldrar, släktingar och vänner. Hittar man inte paracetamol tar man något annat.