I takt med forskningens framsteg är det allt fler som kan få ett nytt liv med organ från en annan människa. Kunskap och teknik finns. Däremot fattas själva organen – just nu runt 800 stycken.

I en europeisk jämförelse kommer Sverige långt ner på listan över genomförda organdonationer: 19 donationer per miljon invånare. I Frankrike är samma siffra 29 och i Spanien, som toppar listan, är det 47 organdonatorer per miljon invånare. 

Överläkaren: Lagen är otydlig

Samtidigt uppger mer än åtta av tio svenskar att de är villiga att donera sina organ. De organ som människor gärna delar med sig av når alltså inte dem som skulle behöva dem.

Kristina Hambraeus-Janzon är överläkare i intensivvård och har varit donationsansvarig för området Stockholm och Gotland. Hon pekar ut två huvudsakliga skäl till att organ som skulle kunna doneras går förlorade. För det första är lagen otydlig, menar hon. 

– Man ska vårdas enbart för sin egen skull, heter det. Men om man avlidit och kroppen hålls igång för att möjliggöra organdonation kan det uppstå tveksamhet kring om detta är lagligt.

Blir upp till varje läkare

Den oklarheten kan få läkare att tveka, menar hon. Dessutom pekar hon på att det många gånger saknas rutiner för organdonation i vården. I fråga om benbrott eller blodförgiftning vet läkare exakt vad som ska göras, men när det gäller organdonation är det mer upp till den enskilda läkaren. Och då kan det vara lätt att strunta i att ställa en ofta känslig fråga till anhöriga, menar Hambraeus-Janzon.

Den tredje juni i år ska en utredning i frågan läggas fram. Utredaren Sten Heckscher förväntas lägga fram konkreta förslag på förbättringar. Kristina Hambraeus-Janzon säger att det är viktigt och bråttom:

– Som det ser ut nu efterlevs inte viljan hos de som faktiskt vill donera sina organ. Och det är precis lika viktigt som att respektera viljan hos de som inte vill, säger hon.