Adam Treviks liv kretsar just nu kring två väskor. Den ena hänger alltid över hans axel och innehåller batteriet som håller igång hans hjärta. Utan den skulle han vara död. Den andra är en ryggsäck med lite kläder och en necessär – den ska han ta med sig när det är dags att i ilfart ta sig till sjukhuset för att få ett nytt hjärta inopererat. Den väskan innebär början på hans nya liv. Men väntan på det är lång och osäker.

– Det är just den här ovissheten. Man måste vara beredd hela tiden. Om det ringer ska jag ligga på en brits inom ett par timmar och göra en livsfarlig operation – det är svårhanterligt, säger han.

”Lider och dör i onödan”

Han är egentligen butikschef på en möbelaffär i Värnamo, där han också bor. Men för ett par år sedan började hans hjärta krångla och den inopererade pump han nu har tillåter inte att han anstränger sig. Att gå uppför en trappa är för honom som ett terränglopp. Han tillbringar mycket tid framför tv-serier och en del på balkongen. Besöker ibland sitt gamla jobb. Han ler snett när han säger att han känner sig mer som en 88-åring än en 28-åring.

Han är arg över att problemet med tillgången på donerade organ funnits så länge och att så lite gjorts åt saken, trots att det funnits förslag om förbättringar.

– De startar en utredning och sedan en till, men det händer inget, säger han.

– Och ju mer tid det tar, desto fler människor lider och dör i onödan.

Lång väntelista

Varje år dör omkring femtio människor som står på väntelistan för donerade organ. Därför är det bråttom, menar Adam Trevik.

– Säg att femtio personer hade avlidit i en skolskjutning i Sverige. Då hade det blivit ganska stora rubriker kring det. Men femtio personer som dör i onödan på väntelistan – det syns ingenstans.