Att citera ur ett partiprogram kan resultera i såväl interna hejarop som externa sågningar. Det fick Amanda Lind (MP) erfara när hon intervjuades i DN i veckan.

Budskapet om att ständig tillväxt inte är hållbart är en kärnfråga för riksdagens näst minsta parti. Visserligen har partiet länge legat lågt med sin tillväxt-och konsumtionskritik men det aspirerande språkröret gav knappast uttryck för någon positionsförflyttning.

Ändå hann den mörkgröna hejarklacken knappt göra tummen upp förrän Amanda Lind backade.

Impopulärt med ”nerväxt”

Ängsligheten över att ge de politiska motståndarna ytterligare en möjlighet att utmåla MP som ett verklighetsfrämmande parti som mest vill göra livet surt för vanligt folk, trumfade viljan att profilera sig i en traditionell kärnfråga.

Att gå hela vägen och förorda en krympande ekonomi rimmar inte heller med partiets idé om att låna 100 miljarder om året i tio år för klimatinvesteringar. Eller med ambitionen att ta plats i en eventuell S-ledd regering. För en gråsosse som Magdalena Andersson (S) är ekonomisk tillväxt en självklarhet.

Så även om ett budskap om nerväxt skulle ge MP en egen position är det en högoddsare att den nya språkrörsduon på allvar slår in på den vägen. Av allt att döma är det fortsatt fördel för MP:s pragmatiska realister mot de principfasta idealisterna.

Kortare arbetstid lockar

Det som däremot ser ut att bli en profilfråga är den närbesläktade idén om kortare arbetstid.

Och den frågan kan ha sprängkraft nog för att trumma i gång en tillväxtkonflikt med högersidan som har tillräcklig nerv för att konkurrera ut kulturkriget.

För till skillnad från sin företrädare verkar Amanda Lind inte särskilt sugen på att stå i frontlinjen i den kulturella värderingskampen mot Sverigedemokraterna.

Även om det kan ge många likes på sociala medier.