Det börjar annars bli lite av tradition i svensk politik att partier utropar sig till valvinnare även om de har gått tillbaka. Så var det också på söndagskvällen efter EU-valet. Miljöpartiet till exempel jublade trots ett inte obetydligt väljartapp jämfört med 2014. Också Socialdemokraterna ansåg att valet var en framgång trots en mindre tillbakagång.
Vänsterpartiet uttryckte dock besvikelse över valresultatet. Förväntningarna var större än de 6,8 procent partiet fick. Inte heller Liberalernas partiledare Jan Björklund kunde framställa sig som en vinnare. Partiet var riktigt illa ute och klarade sig med nöd och näppe kvar i Europaparlamentet. Först sent på valkvällen stod det klart att Liberalerna får behålla ett mandat.
L saknar stöd för sin EU-politik
Valresultatet kan tolkas som ett tydligt besked från svenska väljare att det saknas stöd för Liberalernas EU-politik som syftar till att föra över betydande makt till EU från Sverige. Även om svenska folket aldrig tidigare varit så positiva till EU-medlemskapet som nu, finns en uttalad skepsis till att flytta över mer makt till EU. De flesta väljare tycker att det är bra som det är nu, eller vill minska EU:s inflytande, men absolut inte föra över mer makt till EU, vilket har varit Liberalernas budskap under hela valrörelsen.
Andra förklaringar till Liberalernas tillbakagång är uppgörelsen med S/MP-regeringen i januari, som kan ha skadat förtroendet för partiet. Att Jan Björklund dessutom är på väg att avgå har heller inte gynnat Liberalerna. Turbulensen kring toppkandidaterna där Cecilia Wikström plötsligt avsattes och ersattes med Karin Karlsbro har också skadat partiet.
Polariseringen ökar
Flera partiledare har precis som Jan Björklund pekat ut EU-valet som ett värderingsval där liberala värderingar prövas mot nationalistiska. Statsminister Stefan Löfven har gått så långt att han kallat valet en folkomröstning om högerextremism. Så här efter valet kan man konstatera att flera nationalistpartier i EU har gått framåt starkt, däribland Sverigedemokraterna. Uppenbart har den ökade polariseringen i svensk politik mobiliserat SD-väljare i den här valrörelsen. Toppkandidaten Peter Lundgrens tafsande ser inte ut att ha påverkat valresultatet särskilt mycket.
Även om varken Liberalerna eller Socialdemokraterna ser ut att ha mobiliserat sina väljare på konflikten med Sverigedemokraterna kan det vara annorlunda för Centerpartiet. Partiet ökar starkt i EU-valet och en förklaring är sannolikt att Annie Lööf har gjort sig till en tydlig motpol till Jimmie Åkesson.
Viktig framgång för M
Nederlagstippade Moderaterna står för en imponerande valspurt. I slutet av valrörelsen har partiet lockat väljare på traditionella högerbudskap som utbyggd kärnkraft, hårdare invandringspolitik och tuffare kriminalpolitik. Partiet går tydligt framåt jämfört med förra EU-valet och partiledaren Ulf Kristersson kan därmed andas ut. Moderaterna har länge gått knackigt i opinionen och inte minst Kristersson själv har varit i starkt behov av en synbar framgång, också för sin egen överlevnad som partiledare. Symboliskt är det också viktigt för Moderaterna att lägga beslag på positionen som Sveriges näst största parti i det här valet.
Kristdemokraterna gick visserligen framåt i EU-valet, men framgången blev inte lika stor som partiet hoppats på. En förklaring kan vara uppmärksamheten kring f d EU-parlamentarikern Lars Adaktussons sätt att rösta i abortfrågan i Europaparlamentet. En slutsats man kan dra av söndagens val är att Adaktussons agerande skapade osäkerhet bland väljarna om Kristdemokraternas linje i abortfrågan. Det kan ha straffat sig. Att döma av opinionsmätningarna från förra veckan tappade Kristdemokraterna väljarstöd de sista dagarna före valet.
Fi föll ihop utan Schyman
Krispartiet framför alla andra i det här valet är annars Feministiskt Initiativ. Utan Gudrun Schyman har partiet fallit samman som ett korthus. Partiet raderades ut helt i söndagens val och frågan är om Feministiskt Initiativ klarar av att komma tillbaka.
Socialdemokraterna däremot andas nog ut, även om valresultatet i sig inte kan vara något annan än en besvikelse. Samtidigt resonerar socialdemokrater som att det ändå kunde ha varit betydligt värre. Nedgången är marginell och något ras handlar det inte om, som i en del andra europeiska länder. Dessutom är det en tröst att Sverigedemokraterna trots allt inte blev så stora som en del opinionsmätningar på förhand hade indikerat.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den svenska opinionen i det här valet går åt höger. Det är framför allt de konservativa partierna som stärks, medan partier på vänsterkanten försvagas. Vänsterpartiets mindre uppgång förändrar inte detta. Samtidigt försvagas den uttalat liberala delen i svensk politik. Visserligen går Centerpartiet framåt, men det sker framför allt på bekostnad av Liberalerna.
”Inte dra alltför stora växlar”
Nu ska partierna kanske ändå inte dra alltför stora växlar av det här valresultatet. Vi vet från tidigare EU-val att det inte är självklart att överföra dessa till rikspolitiken, även om partierna ibland vill få oss att tro det. Miljöpartiet fick till exempel 15,4 procent i EU-valet i maj 2014. När det var dags för riksdagsval i september samma år blev det bara 6,9 procent. Väljarna gör uppenbart helt andra bedömningar när de röstar i EU-val, delvis på grund av att regeringsfrågan inte står på spel.