Kristdemokraterna är vana vid att ligga illa till i opinionen mellan val. Våren 2019 då KD rusade till nära 11 procent var en anomali som bland annat bottnade i att Ebba Busch (KD) var först ut att öppna för en samverkan med Sverigedemokraterna. Innan dess låg partiet under 4 procent mer än halva mandatperioden. Och nu är man alltså där igen.

En viktig förklaring är hanteringen av elprisstödet. Debatten har kretsat kring det orealistiska löftet att stödet skulle vara på plats 1 november och utbetalat före jul. Det krävs ingen djup kunskap om svensk politik för att inse att den tidsplanen skulle vara omöjlig att hålla. Men i stället för att tillstå det direkt efter regeringsskiftet fick Ebba Busch (KD) ägna pressträff efter pressträff åt att be om ursäkt för förseningen.

Busch måltavla för svekdebatt

Vallöftet var gemensamt för de fyra partiledarna, men det är energi- och näringsministern som blivit måltavla för oppositionens svekdebatt och företagarnas ilska. Och det har fått effekter i opinionen. Sedan valet har KD backat 1,7 procentenheter, enligt SVT/Novus. En liknande nedgång syns i förtroendet för Ebba Busch, vilket sannolikt hänger samman med svårigheten att gå från sylvass oppositionspolitiker till ansvarigt statsråd.

Ministerposten har alltså, så här långt, varit ett sänke för KD. Men det innebär inte att det var ett misstag att propsa på den i regeringsförhandlingarna. Minnet är kort hos väljarna vilket talar för att svekdebatten kommer att lägga sig i takt med att elprisstödet betalas ut. Det förutsätter dock att regeringen har en modell på plats inför nästa vinter. Skulle man misslyckas med det blir det en enkel match för Socialdemokraterna att kritisera energi-och näringsministern för bristande duglighet i konsten att regera.

Tuff start för nye C-ledaren

Inte bara Kristdemokraterna pressas i opinionen ett halvår efter valet. Med 4,9 procent är Centerpartiet inom felmarginalen till riksdagsspärren och trenden är nedåtgående. Det brukar inte sällan bli konsekvensen när en så profilerad och etablerad partiledare som Annie Lööf (C) väljer att kasta in handduken och ersätts av en oprövad efterträdare. Till det kommer väljarnas låga betyg i samtliga sakfrågor. En tuff start för Muharrem Demirok (C) alltså, som knappast underlättas av att han kvalar in på en historisk jumboplats i förtroendeligan.

Även Miljöpartiets kräftgång i opinionen fortsätter. Som minsta oppositionsparti har både partiet och deras viktigaste profilfråga hamnat i skymundan, vilket förstärks av att regeringen har majoritet för sin politik. Det spelar kort sagt liten roll vad Miljöpartiet tycker och tänker. Till det kommer att MP numera hamnar på andra plats efter SD när väljarna listar vilket parti de tycker sämst om, enligt valforskarna i Göteborg.

Bör lägga in extra växel

Och när det gäller de hårt prövade Liberalerna så har de ännu inte lyckats övertyga väljarna om att det spelar roll att de sitter i regeringen. Vad har de egentligen fått igenom som inte hade blivit verklighet utan deras fem ministerposter? Med tanke på att Liberalerna var det parti som gjorde störst eftergifter i Tidöavtalet behöver den frågan få ett svar.

Det är långt till valet men de småpartier som vill klara sig kvar i riksdagen på egna meriter, inte på stödröster, gör nog klokt i att lägga in en extra växel redan nu. Oavsett om det handlar om nödvändigt förnyelsearbete i opposition eller om att leverera på sina vallöften som regeringsparti.