Det tragiska skottdåd som ledde till att en 12-årig flickas dödades tros ha sin botten i en uppblossad gängkonflikt, enligt uppgifter till SVT Nyheter.
Kriminalkommisarie Fredrik Gårdare har arbetat många år med organiserad brottslighet, bland annat på internationell nivå. Enligt honom har de kriminella gängen funnits i Botkyrka sedan 80-talet.
Under 90-talet eskalerade problemen.
– Brottsligheten var väldigt allvarlig med grova våldsbrott och narkotikaförsäljning. Det är egentligen ingen skillnad i dag. Det har blivit något fler skjutningar men definitivt fler döda. På det sättet har vi ett sämre läge nu.
Enligt Fredrik Gårdare fanns det tidigare en svensk naivitet kring den organiserade brottsligheten.
– Vi tänkte att det här inte drabbar oss. Det tog flera år innan vi fick en acceptans att även Sverige, precis som andra länder, kan drabbas av utsatta bostadsområden och segregation.
”Hinner inte med”
De stora resurser som krävs för att utreda varje mord gör att polisen tvingas att ”släcka bränder” i stället för att jobba långsiktigt, menar Fredrik Gårdare.
– Polisen går in så fort vi ser att något allvarligt är på väg att hända – och kyler av gängen som är för aktiva. Men det är akuta insatser som räddar situationen här och nu. Det måste till mycket mer för att få en förändring. Vi hinner inte med det långsiktiga, tiden går åt till det akuta.
För att få bukt med problemen krävs ett gemensamt lyft från flera samhällsaktörer, enligt Fredrik Gårdare.
– Det krävs rejälare tag med större resurser, med ett bättre samarbete mellan olika yrkeskategorier, till exempel socialen, skolan, vården och avhopparverksamhet. Polisen kan inte själva rädda detta. Allt hänger ihop.
”Krävs rejäla tag”
Inom nätverken odlas en känsla av brödraskap och en stark våldskultur. Medlemmarna kommer ofta från samma områden och saknar inte sällan en uppväxt med en närvarande pappa, med dåliga manliga förebilder som följd, enligt Fredrik Gårdare.
– Medlemmarnas normer och analysförmåga blir helt söndertrasad. Normen är att våld är helt normalt. Det är en svart bild, det måste vi ta in, men samtidigt se att det går att förbättra situationen.
– Det är inte lätt och det krävs rejäla tag som vi i Sverige inte är vana att se från vår statliga och kommunala apparat.