Ett DNA-test går till så att en person antingen topsar insidan av munnen eller spottar i ett provglas och skickar in till företag som MyHeritage eller Ancestry. Resultat som kommer efter några veckor visar bland annat en lista över tänkbara släktingar men man får även en karta som påstås visa personens etniska bakgrund.
Peter Sjölund som skrivit flera böcker om DNA-släktforskning är kritisk mot kartorna som presenteras.
”Stämmer många gånger inte alls”
– Företagen marknadsför detta stenhårt men det är många gånger det inte stämmer alls. En person kan få 26 procent brittiska öarna och tro att minst en morfar eller farfar kommer från Storbritannien, men när han eller hon låter testa sina föräldrar så kan det visa sig att ingen av dem har någon koppling till brittiska öarna. Så 26 procent kan lika gärna betyda noll procent.
Genetikprofessorn Mark E Thomas från University College London håller med. Han tycker att etnicitetkartan i testresultaten försöker framhålla en gammaldags och förlegad syn på etnicitet, härkomst och rastillhörighet
– I själva verket är vi väldigt blandade, säger han, det räcker att gå 1 000 år tillbaka i tiden för att vi européer ska hitta en gemensam anfader.
Baseras på referensgrupper
Etnicitetskartorna är baserade på företagens referensgrupper och deras släktträd. Vad kartan egentligen visar är hur mycket DNA en person delar med dessa referensgrupper. Om exempelvis 24 procent av ens DNA återfinns hos en referensgrupp i Norge. Då kan det påstås att man är 24 procent norsk.
Enligt Peter Sjölund har etnicitetskartorna tillkommit för att tillfredsställa en amerikansk målgrupp.
– I USA där man har dålig koll på sina rötter och är en befolkning som kommit från många olika håll, där vill folk ha en ”quick fix”, det vill säga en karta.
Inte fråga om vetenskap
Daphna Bossik som är Sverigechef på MyHeritage, ett av de företag som gör DNA-tester med etnicitetskartor, säger att man inte ska jämföra testerna med en noggrann vetenskap.
– Vi är noga med att poängtera på vår hemsida att det är fråga om en etnicitetsuppskattning.
Peter Sjölund anser att DNA-testerna är bra då människor söker sina släktingar eller vill få svar på en familjegåta, men etnicitetskartan ger han inte mycket för.
– Det är blandningen på människor som är uppenbar när man tittar på DNA:t. Det är när man försöker visa något annat som det blir fel, framhåller han.