I augusti 2016 dödades åttaåriga Yuusuf när en handgranat exploderade i en lägenhet i Biskopsgården i Göteborg. Polisen utreder händelsen som en hämndaktion då en av de män som nyligen dömdes för det brutala mordet på en krog i samma område står skriven på adressen.

Hänsynslösheten bland kriminella gäng har ökat, konstaterar Brottsförebyggande rådet i en rapport om organiserad brottslighet. De poliser som intervjuats upplever att det har skett en ökning av skjutningar på allmän plats under de senaste 10-15 åren.

Samtidigt är brotten svårutredda då få vill prata med polisen.

– Det förekommer en form av självcensur bland allmänheten, speciellt i socialt utsatta områden. Man väljer i förebyggande syfte att inte vittna för att man är rädd, säger Daniel Vesterhav, kriminolog och enhetschef på Brå, som står bakom rapporten.

Myter späder på rädslan

Våldet skapar ett ”skrämselkapital”, där människors uppfattning om en person, ett kriminellt gäng, eller ett visst område påverkar dem, enligt Brås forskning. Det individuella skrämselkapitalet bygger på hur rädd någon är för en enskild person, medan det kollektiva är det samlade skrämselkapitalet hos en person som ingår i en kriminell gruppering.

Det tredje skrämselkapitalet – det immateriella – laddas i en grupperings varumärke, men det kan också laddas i ett specifikt område.

– Ett socialt utsatt område kan ha dåligt rykte, vilket kan öka risken för självcensur hos de boende där. Det skapar en känsla av att ”här är det så farligt så här får man akta sig”. Det immateriella skrämselkapitalet behöver inte vara faktiskt, ett område kan ha lugnat ner sig men rädslan kan leva kvar länge, säger Daniel Vesterhav.

Myter om kriminella gäng, tidigare våldsdåd, liksom medieuppmärksamhet och synliga riktade insatser från polisen är exempel på sådant som laddar upp det immateriella skrämselkapitalet.

Att det skulle ha blivit vanligare med faktiska hot och påtryckningar mot vittnen finns det dock inget som tyder på.

– Det är snarare en tystnadskultur som råder. När det gäller rena hot och trakasserier är det snarare riktat mot målsäganden än vittnen. De gånger det förekommer är ofta målsäganden själv en del av den kriminella miljön, där det ingår att man inte ska samarbeta med polisen.

Brottsoffer mer utsatta än vittnen

I en tidigare rapport från Brå konstateras också just det att det framförallt är brottsoffer som drabbas av hot – inte vittnen. Trots det finns det en utbredd rädsla för att vittna.

– Många är rädda för rättsprocessen. Det finns en okunskap, man utgår från amerikansk film och skrämmer upp sig själv och andra, säger Johanna Skinnari, som står bakom rapporten från 2008.

Förra året anmäldes omkring 3.600 fall av övergrepp i rättssak i Sverige, alltså försök att påverka rättsprocessen med hot och andra metoder. Det är en minskning med 4 procent från året innan.

– Det är betydligt fler som är rädda än som faktiskt utsätts för påtryckningar. Framförallt är det vid ungdomsbrott, relationsbrott och organiserad brottslighet som det förekommer.

”Tystnadskulturen blir kontraproduktiv”

Samtidigt som forskning om organiserad brottslighet visar att hänsynslösheten har ökat finns det också en normbildning i den kriminella världen om att man inte ska blanda in utomstående och inte ge sig på barn.

Daniel Vesterhav menar att det skulle kunna tala för att det, efter händelsen i Biskopsgården där en åttaårig pojke dog, finns större möjlighet för polisen att få in tips, nu när man gått så långt utanför den kriminella miljön.

– En gräns har passerats. Det ger en signal om att det finns en risk för att utomstående dras in, vilket såklart bidrar till en känsla av osäkerhet. Tystnadskulturen blir kontraproduktiv, skulle polisen lyckas lagföra de personer som begår brott skulle området bli lugnare vilket skulle gynna de som bor där.