”Det fanns en rädsla men hon hade också en stor kärlek till sin familj för hon hade ju flera småsyskon som hon gärna ville ta hand om. Hon hade ett stort hjärta”.

Vi människor ser gärna världen i svart och vitt. Sanningen ligger oftast någonstans däremellan, i en gråskala. Fallet med 17-åriga Samira är en tragisk påminnelse om det. Citatet ovan kommer från en närstående till henne.

När jag för första gången gjorde en tidslinje över vad som hänt Samira reste sig nackhåren. Först utredningen som visade att det fanns en stor risk att familjen ville gifta bort 17-åringen och att hennes farbror redan misslyckats en gång. Sedan turerna i domstol som till slut gav Samira utreseförbud när hon redan varit saknad i nio månader.

Här är någonting som inte stämmer.

En sorglig historia utan uppenbara skandaler

Efter att ha granskat ärendet kan jag konstatera att fallet Samira saknar uppenbara myndighetsskandaler. Förvaltningsrättens beslut att inte belägga flickan med utreseförbud kan visserligen ifrågasättas, men efter att ha talat med insatta i ärendet visar det sig att bevisläget var svårt, att flickans historia förändrades över tid och att hon själv inte kunnat höras eftersom hon försvann.

Det vi har här är ytterligare ett sorgligt bevis på hur svårt det är att skydda unga hedersutsatta personer, att tidsaspekten är enormt viktig och att rättvisans kvarnar ofta mal långsamt när de behövs som mest.

I juli 2020 infördes en ny lag om utreseförbud vid risk för bortgifte – att den hade kunnat räddat Samira om den kommit på plats tidigare är bara spekulativt.

Ibland är det skönt med enkla förklaringar. Här lyser de med sin frånvaro.

Hur kunde familjen försvinna?

Vad som egentligen hände Samira är fortfarande höljt i dunkel. Vi vet att hon avvek från sitt familjehem i slutet av maj 2020, att hon sa att hon skulle sova över hos en kompis och att hon lämnade efter sig ett brev där hon berättade att hon skulle återförenas med sin familj.

Via närstående vet vi också att hon inte gick att spåra via sin telefon, och att polisen inte lyckades hitta henne. Samira var borta.

Frågorna kvarstår. Hur lyckades hennes familj, som bara varit i Sverige ett år och bara kunde ett språk, försvinna utan att bli sedda? Vi vet att familjen hade bekanta i Sverige, men fick de hjälp? Och var är hon nu?

Hade ett stort hjärta

Världen är inte svartvit. Lika rädd som Samira uppgav att hon var för sina föräldrar, lika mycket älskade hon sina småsyskon. Det gör ont att tänka på hur Samira måste ha slitits mellan det enormt hårda trycket från familjen och kärleken till sina syskon.

Närstående har berättat om Samiras stora hjärta. När jag famlar efter svar i den här tragiska historien är det något jag försöker bära med mig.