På stödcentret Crossroads samlas EU-medborgare som lämnat sina hemländer med hopp om en bättre tillvaro i Sverige. De har ingenstans att bo och inga pengar. De allra flesta var visserligen fattiga i sina hemländer också, men hemlösa blev de inte förrän de kom hit.
Många är rumänska romer som tigger på gatorna, andra är afrikaner med uppehållstillstånd i Sydeuropa som flyttat norrut, när jobben tog slut där.
Egentligen får de bara stanna tre månader, men många blir kvar mycket längre under svåra förhållanden.
En ny grupp hemlösa
En del försörjer sig på tillfälliga jobb, oftast inom restaurang- eller byggbranschen. Andra tigger på gatorna och pengarna räcker sällan till boende så nu under sommaren sover många under bar himmel.
– Jag tigger i tunnelbanan, när det blir fullt med folk då sätter jag mig ner på gatan, berättar en av dem. Ioana Marutelul.
Hur mycket får du genom att tigga?
– Mycket lite, mycket lite,
Rolf Byström som arbetar som läkare för hemlösa i Stockholm beskriver dem som en ny grupp som bor ute. De är varken drog- eller alkoholmissbrukare, de har inga psykiska sjukdomar – de är bara väldigt fattiga.
– Jag sover i tält, jag har inga andra möjligheter, jag har inte råd med ett rum, säger Rosana Cabel, som också hon kommer från Rumänien.
– Det är fruktansvärt, man kan inte duscha, man kan inte tvätta kläder, man kan inte äta som folk, just nu har jag ont i magen.
Problem med vården
Under våren har Rolf Byström och en sjuksköterska varit på stödcentret Crossroads en dag varje vecka och erbjudit enklare sjukvård till den här gruppen.
– De är inte allvarligt sjuka, ofta är det förkylningar, förslitningsskador och gynekologiska besvär. Men även vanliga sjukdomar blir svåra när man lever under sådana här förhållanden, säger han.
Problem i sjukvården
Nu på sommaren är sjukvårdsmottagningen för EU-migranter stängd och personalen på Crossroads får hänvisa dem till den vanliga svenska sjukvården. Men där stöter de ofta på problem.
– Många kommer till mig och berättar att de gått till vårdcentraler eller sjukhus, men att de blivit avvisade när de inte haft det blåa EU-kortet, berättar Tiberiu Lacatus på Crossroads.
Alla som kommer till sjukhus i Sverige och behöver akut sjukvård får det, men det är när det handlar om andra, mindre allvarliga, tillstånd det blir problem. Det brukar röra sig om sår och hudåkommor, kroniska tillstånd som astma och hjärt- och kärlsjukdomar eller smärtor i mage eller huvud.
Inget försäkringskort
För den typen av sjukvård ska alla EU-medborgare visa upp det blå sjukförsäkringskortet, som ger rätt till subventionerad sjukvård var man än befinner sig i EU.
Det kan även räcka med legitimation, vårdgivaren kan då fakturera hemländernas försäkringskassor i efterhand.
Har inga sjukförsäkringskort
Men den här allra fattigaste gruppen har inga sjukförsäkringskort. De har inte arbetat och betalat skatt i sina hemländer och finns inte i hemlandets sjukförsäkringssystem. I praktiken är de mer lika asylsökande och papperslösa än EU-medborgare, även om de har tillstånd att stanna i Sverige i tre månader.
– Jag har förstått att systemet här är annorlunda, Om något skulle inträffa, Gud bevare mig, skulle det närmast vara omöjligt, här måste man betala, berättar Iulian Patrascu.
Extra tillskott till landstingen
Men det är just att de har tillstånd att vara här som gör finansieringen av vården oklar.
Den 1 juli kom en ny lag som slår fast att vuxna personer som vistas i Sverige utan tillstånd har rätt till samma subventionerade hälso- och sjukvård som asylsökande. Det betyder att de ska kunna få vård som inte kan vänta som tandvård, mödravård, vård vid abort samt hälsoundersökningar.
Landstingen har fått extra tillskott från staten för att klara de tillstånds- och papperslösa.
De fattiga EU-migranterna
Men vem som ska betala för fattiga EU-medborgare som inte har några sjukförsäkringar i sina hemländer är mer oklart.
– De vanliga hemlösa är vi vana att hantera, säger Rolf Byström. Även de papperslösa har vi system för, men den här nya tredje gruppen är det en gråskala kring. Det är svårt att veta vilka regler som gäller och jag upplever att många vårdgivare är osäkra.
Socialstyrelsen utreder
Det finns en formulering i lagtexten som säger att det inte är uteslutet att lagen om tillståndslösa även kunna tillämpas på dem, men riktigt klart är det inte. Just nu utreder Socialstyrelsen frågan.
För personalen på Crossroads märks bristen på riktlinjer för den här gruppen.
– För något år sedan fick de oftast hjälp ändå, säger Tiberiu Lacatus.
Men på senare tid när de blivit fler har det blivit svårare. Vårdgivarna vet ju att den här fattiga gruppen aldrig kommer att betala de fakturor över vårdkostnaderna som de får.