2013 drog Anki Jansson igång sammanslutningen förskoleupproret som nu har 20 000 medlemmar på sociala medier. Uppropet består av människor som jobbar i förskolan och som anser att barngrupperna länge varit alltför stora.

Varken hon eller hennes kollegor hann med. Och trots att de gång på gång försökte få chefernas uppmärksamhet upplevde de att ingenting hände.

Anki Jansson kände sig förtvivlad och förbannad.

– Jag startade förskoleupproret som ett vrål på hjälp för att visa, vi har fått nog!

Stress och press

Under samlingsnamnet #pressatläge har förskoleuppropet samlat in 1 500 berättelser från personal i förskolan. På måndag lämnar uppropet över sina berättelser till lärarfacken. Texterna handlar om hur dåligt både barn och personal mår av att barngrupperna är för stora.

– Sin egen stress sätter man på vänt för att barnen inte ska bli lidande, säger Anki Jansson.

I de hundratals berättelserna vittnar förskolepersonalen om hur de stora barngrupperna tvingar dem till att fixa, trixa och trolla med knäna för att varje barn ska få den stimulans och utveckling som det har rätt till. Men flera konstaterar sorgset att de gett upp och lämnat yrket när arbetsvillkoren bara blivit sämre och sämre.

Stor personalbrist

Bristen på utbildade förskollärare tas också upp i berättelserna. Personalbristen tvingar redan hårt pressade förskoleanställda att lägga sin arbetstid på uppgifter som inte alls har med barnens välbefinnande att göra.

– Jag ska göra det jag är utbildad för, det vill säga hjälpa barnen att få den bästa starten i livet. Jag ska inte diska, städa, laga mat eller annat som stjäl tid från barnen, säger Anki Jansson.

I dag finns det riktlinjer från Skolverket om hur stora barngrupperna får vara. Rekommendationen är max 12-15 barn per grupp beroende på ålder.

Men i verkligheten har barngrupperna legat kring 16-17 barn de senaste tio åren, enligt Skolverket, med en liten minskning vid den senaste mätningen 2016.

Tandlösa linjer

Förskoleupproret anser att en rekommendation är för tandlös och lätt att runda. Man kräver en lagstiftning om maxtak för barngrupperna. De vill också ha bättre arbetsmiljö, reglerad planeringstid och mer personal.

– Politiker och beslutsfattare, lyssna på oss innan ni fattar beslut. Vi vet vad som är bra både för barnen och personalen, säger Anki Jansson.