De träffades via en väninna i mitten av 50-talet hon och exmaken. Han var tjusig och snygg enligt Gunvor. Varningstecknen som att han drack för mycket skuffade hon undan särskilt när hon blev gravid

– Han blev elak, nedlåtande och manipulativ. Det var som Dr Jekyll och Mr Hyde, minns Gunvor.

Anklagades för otrohet

Hon förstod att det var riktigt illa när exmaken anklagade henne för att vara otrogen. Deras andra barn, en son, hade andra färger och utseende än sin pappa.

– Jag har aldrig varit otrogen men han trodde mig inte.

Exmaken krävde ett faderskapstest. Trots att det visade att barnet var hans tycktes han inte tro på det enligt Gunvor. Utan det förstärkte snarare hans övertygelse om att han måste kontrollera henne mer.

Misshandlad utan blåmärken

Exmakens kontrollbehov ledde till att Gunvor inte vågade göra varken stort eller smått utan att få hans godkännande.

I dag säger hon att det var rädslan som höll henne tillbaka.

– Jag försökte hålla mig så neutral som möjligt för att slippa utbrotten.

Exmaken slog henne inte men han utsatte henne om och om igen för psykiskt våld. Gunvor tolkar sin egen utsatthet.

– Det psykiska våldet sätter djupare spår. Blåmärken går bort men det psykiska sitter kvar.

Barnen kom i kläm

När Gunvor idag ser tillbaka på sina val ser hon hur barnen drabbades.

– Jag har i många fall satt barnen som nummer två och det ångrar jag otroligt.

Frihet

I dag låter Gunvor ingen bestämma över sig. Än mindre låter hon någon trampa på henne. Den hunsade undergivna hustrun är ett minne blott. Om än ett sårigt sådant.

Det är glädjen över barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen som ger Gunvor kraft att gå vidare vid 81 års ålder.

– Jag hoppas få vara frisk och kunna umgås med min familj. Kanske resa lite grann. Men mest få känna att jag är någon. Jag är inte någon man kan sopa under mattan.