Trots att han har levt med prostatacancer i över ett decennium har Harald Norbelie mått bra. Från att ha känt sig pigg tidigare i år var han tvungen att använda rullator vid midsommar. Nu är han rullstolsbunden.

– Jag har en morfinpump som jag trycker på, men till slut så hjälper inte det. Så vill man inte ha det natt efter natt.

Rätt till död

Harald Norbelie vill se en legalisering av dödshjälp. Rätten till sin död, som han kallar det.

– Den dag då jag befinner mig i en situation med svåra smärtor vill jag veta att möjligheten finns till hands.

Dödshjälp, eller eutanasi, är lagligt i en handfull länder i Europa. Men i Sverige finns det inga starka politiska krafter som driver frågan. I direktiven till en statlig utredning från 1997 om vård i livets slutskede betonade regeringen att dödshjälp inte kommer på fråga.

– Jag förstår inte, är det ett kristet arv? Kristus led på korset så då ska du minsann.

Omyndigförklarad

I en debattartikel i DN argumenterar Harald Norbelie för att patienterna själva ska få bestämma över sin död. ”Jag kommer inte ha något att säga till om då jag ska dö. Oavsett hur meningslös den sista tiden blir. Oavsett smärta. Då blir jag omyndigförklarad.”

Han vet inte hur lång tid han har kvar i livet. Läkarna uttalar sig inte om det, säger han. Ibland önskar han att tiden är kort. Mest av allt hoppas han slippa få så ont att han vill ha dödshjälp samtidigt som han tvingas leva.

– Jag hoppas slippa komma dit, jag hoppas jag stilla ska somna in, utan smärtor. Det är det jag hoppas.