Vellinge har mer eller mindre lagt beslag på förstaplatsen i Lärarförbundets årliga rankning Bästa skolkommun. Det är fjärde året i rad kommunen ligger högst, före tvåan Orust.

Därefter följer Ovanåker, som på två år klättrat från en anonym mittenplacering till topp tre. Man kan fråga sig vad som hände.

– Vi blev själva förvånade. Vi hade satt upp det politiska målet att höra till topp 20 år 2020 så det här gick oväntat fort, säger kommunalrådet Yoomi Renström (S).

Fångar upp elever

I Lärarförbundets sammanställning utmärker sig Ovanåker med hög lärartäthet, låga sjuktal bland lärarna och hög andel niondeklassare med godkända betyg i alla ämnen. Yoomi Renström säger att en del av förklaringen är lugna och trygga skolor, relativt låg personalomsättning och att lärarkåren förstärkts med specialpedagoger.

– Men det viktiga är hur lärarna arbetar. Vi har arbetslag som lyckas fånga upp de elever som har svårigheter, och jobbar med dem hela skoltiden. Det ska vi sprida till hela skolverksamheten. Vi har också gått in i Skolverkets projekt Samverkan för bästa skola, vilket är ett sätt att hitta metoder för jämna, goda resultat, säger Yoomi Renström.

Satt sig ned

Andra kommuner som förbättrat sina resultat markant på ett eller två år är Osby, Orsa, Åsele, Arjeplog, Nora och Mjölby.

– Det vi ser generellt för de kommuner som klättrar eller hamnar i topp på listan är att politikerna satt sig ned tillsammans med lärarprofessionen, enats om en målsättning och säkerställt att det finns resurser, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

Hon är övertygad om att den återkommande rankingen påverkar kommunerna.

– Vad gömmer sig bakom sjukskrivningarna? Varför rankas vi lägre i lärartäthet trots att vi anställt fler lärare? En rankning ger inte alla svar, men vi vet att Bästa skolkommun driver skolutveckling.

Samtidigt brottas alla kommuner med övergripande problem som lärarbrist och försämrad likvärdighet.

– Det är ju inte så i dag att kommunpolitiker kan garantera att alla elever undervisas av behöriga lärare och redan där brister likvärdigheten, säger Johanna Jaara Åstrand.