Bisfenol A: Finns i en rad plastprodukter, bland annat kontaktlinser, cd- och dvd-skivor, tandfyllningar, epoxifärger, lim, kopieringspapper och kvitton. Kan också förekomma i förvaringskärl och konservburkar. Tidigare fanns bisfenol A i nappflaskor. Från och med den 1 mars i år är nappflaskor som innehåller bisfenol A förbjudna i EU. Ämnet har vid djurförsök orsakat effekter på fortplantning och kroppsvikt.
Gränsvärdet för bisfenol A i livsmedelsförpackningar av plast är 0,6 milligram per kilo livsmedel. Tidigare kunde barn få i sig runt en tredjedel av TDI, det ”tolerabla dagliga intaget”, genom nappflaskor av den typ som nu förbjudits inom EU.
Nu bedöms en vuxen kunna få i sig som mest några procent av TDI genom att äta mat från konserver. Statistik från 2005 visar att omkring 1,1 miljoner ton bisfenol A per år tillverkas inom EU.
Ftalater: Förekommer i en rad vardagsartiklar, som kosmetika och mjukgörare i plast, men också i plastgolv, färger och vävplast. Ftalater kan läcka ut ur plast och tas upp i kroppen.
Ftalater är hormonstörande och kan störa fosterutveckling och fortplantningsförmåga. Är också mycket giftiga för vattenlevande organismer. Särskilda regler begränsar användningen i leksaker. Enligt en studie där forskare fån Uppsala universitet deltog kan ämnet orsaka åderförkalkning hos äldre personer.
Tungmetaller
Bly: Förekommer i luft, mark och vatten. Spridningen har dock minskat, bland annat på grund av den blyfria bensin som används idag. Förekommer i små mängder i mat. Skaldjur, lever, vilt och vissa vilda svampar kan ha förhöjda blyhalter. Gränsvärdena inom EU för blyhalter i mat ligger i regel på 0,02 och 0,3 mikrogram per kilo livsmedel. För inälvsmat och skaldjur är högsta tillåtna halt 0,5 och 1,5 mikrogram per kilo.
Blyförgiftning skadar de röda blodkropparna och kan leda till trötthet och dålig aptit. Bly kan även skada nervsystemet. Foster och spädbarn är känsligast och foster som utsätts för större mängder bly kan drabbas av fördröjd utveckling.
Kadmium: Ämnet lagras i njurarna och förhöjda kadmiumhalter kan leda till nedsatt njurfunktion. Kadmium finns i cigaretter och därför löper rökare ökad risk att få i sig kadmium. EU-gränsvärdena för kadmium i livsmedel ligger på 0,05 – 0,3 mikrogram per kilo livsmedel. För lever, njure och krabba ligger högsta tillåtna halt på 0,5 – 1,0 m mikrogram per kilo livsmedel.
Kvicksilver: Ett miljöfarligt grundämne som kan ge hjärnskador. Kvicksilver finns främst i fiskar. Abborre, gös, lake och gädda kan innehålla höga halter. Foster och spädbarn är mest känsliga för kvicksilver eftersom deras hjärna och nervsystem är under utveckling och kan skadas.
Gränsvärden inom EU för kicksilver i livsmedel är mellan 0,1- 1,0 mikrogram per kilo.
Bekämpningsmedel
PCB: Är en förkortning för polyklorerade bifenyler. PCB är totalförbjudet sedan 1970-talet, men eftersom ämnet är svårt att bryta ner finns det kvar i kroppen och miljön under lång tid. PCB är fettlösligt och därför ansamlas det i fettvävnaden hos människor och djur.
Kan hittas i modersmjölken. Studier pekar på att PCB kan skada det centrala nervsystemet och orsaka cancer. Fet fisk innehåller den högsta halten PCB. Strömming och vildfångad lax kan innehålla förhöjda halter av PCB. Barn, gravida kvinnor, ammande och kvinnor i barnafödande ålder rekommenderas av Livsmedelsverket att inte äta sådan fisk mer än två till tre gånger per år.
DDT: En förkortning på Diklordifenyltrikloretan. DDT är ett insektsbekämpningsmedel som lanserades på 1940-talet, men som förbjöds i Sverige på 1970-tale. DDT är en långlivad klororganisk förening. Kan ansamlas i fettvävnader hos människor och djur och sprids därför vidare i näringskedjan och kan orsaka störningar i fortplantningsförmågan hos djur.
Flamskyddsmedel
De vanligaste är bromerade och klorerade flamskyddsmedel. Används för att minska brandförloppet och förhindra övertändning i produkter som elektronik, möbler, plastprodukter och i bygg- och isoleringsmaterial.
Flamskyddsmedel kan Innehålla brom eller klor. Bromerade flamskyddsmedel är fettlösliga och stannar kvar i kroppen under lång tid. Bromerade flamskyddsmedel sprids i miljön via vatten, bottensediment och havslevande organismer. Fet fisk kan innehålla förhöjda halter av bromerade flamskyddsmedel. Djurförsök har visat att höga halter av bromerade flamskyddsmedel kan leda till rubbad hormonbalans och beteendeförändringar. I dagsläget saknas gränsvärden för bromerade flamskyddsmedel i livsmedel.
Dioxiner
Dioxiner är ett samlingsnamn för så kallade polyklorerade dibenzodioxiner (PCDD) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDF). Dioxiner bildas i små mängder som föroreningar vid tillverkningen av vissa klorföreningar. Impregnering av virkesprodukter samt klorblekning i pappersindustrin har varit en stor utsläppskälla. Även sopförbränning är en utsläppskälla.
Dioxiner är fettlösliga och därför svåra att bryta ner. Kan spridas från mamma till barn via modersmjölken. Studier har visat på att dioxiner kan påverka fortplantningen och skada det centrala nervsystemet och orsaka cancer. Fet östersjöfisk kan innehålla förhöjda halter av dioxiner.
Polyflourerande föreningar (PFC:s)
Ett samlingsnamn för fluorerade ämnen. De förekommer bland annat i impregneringsmedel, rengörningsmedel och i livsmedelsförpackningar. PFC:er är extremt svåra för naturen att bryta ner. Människor får i sig PFC:er genom framförallt mat. Tester som gjorts på djur visar att höga halter av Polyflourernade föreningar kan orsaka leverförstoring och sänkta halter av blodfetter.
Källor: Naturskyddsföreningen / Kemikalieinspektionen / Livsmedelsverket / Wikipedia
