Den 10 juni 2020 pekade åklagare Krister Petersson ut Skandiamannen som skäligen misstänkt för Palmemordet samtidigt som han i samma andetag offentliggjorde att Palmeutredningen läggs ner.
I dokumentären ”Palmemördaren” går Lars Olof Lampers, producent och journalist på SVT, till botten med det som talar för och emot Stig Engström som gärningsman.
– Utredarna såg på honom som ett irritationsmoment, en virrig gubbe. Man hade högre tankar om gärningsmannen, säger Lars Olof Lampers.
Hör poliserna skratta åt Engström
I tidigare hemligstämplade ljudupptagningar från Palmerummet får tittarna för första gången höra hur det lät när poliserna hånade och skrattade åt Stig Engström efter dennes framträdande i Rapport 1986:
- Det var förjävligt.
– Hur kunde vi missa Engström?
– Du såg vad fint han sprang i gränden.
– Han blev ju starkt förnärmad över att han inte fick vara med på rekonstruktionen.
– Jo men det är ju inte så konstigt, det här är ju hans livs händelse och så har han suttit på arbetsplatsen och pratat och skroderat om detta och sedan inför hustru och barn och goda vänner och allting och sen kommer han inte med på rekonstruktionen. Han blir ju förtvivlad, vad ska de säga?
”Det är plågsamt att höra”
Lars Olof Lampers blev förfärad när han för första gången hörde de erfarna utredarna tala om Stig Engström.
– De har uppenbarligen en väldigt vag uppfattning om vem han är, var han varit, hur han varit klädd, vad han sagt i förhören och vilken roll han spelat. Det är plågsamt att höra med tanke på hur viktigt det var att reda ut det här även om de inte misstänkte att han var mördaren.
Hur tror du att dynamiken i Palmerummet såg ut?
– Av det jag har hört så saknas egentligen just dynamik, det är lite av locker room-talk. Man har exempelvis en ganska nedlåtande ton mot en del av mordplatsvittnena. En del har vi kunnat läsa i citat tidigare men det är först när man hör tonfallen som man får riktig insikt.
”Något som är fel med honom”
Stig Engström slutade utredas i samband med Hans Holmérs misslyckade PKK-spår. Trots det visar ljudupptagningar från 1986 att utredarna hade sina tvivel:
– Det är något som är fel med honom. Man kanske ska vara försiktig med honom.
– På vilket sätt menar du?
– Om han inte ljuger då har han ju varit där på brottsplatsen.
– Då är han gärningsmannen.
Polisens misstag kan ha lett till att vi aldrig fått något svar på mordgåtan.
