Linnea stannade ofta hemma från skolan på grund av att hennes ena förälder inte mådde bra.

– Då jag ändå inte trodde på en framtid kunde jag lika gärna stanna hemma, säger hon.

Helen Klaesson som jobbar på organisationen maskrosbarn beskriver det som ett stort samhällsproblem.

– De här barnen faller ofta mellan stolarna och det blir orättvist och ojämlikt om vi inte hjälper de här barnen att klara skolan, säger Helen Klaesson på Maskrosbarn.

”Måste göra mer”

Hon möter ofta barn med missbrukande och psykiskt sjuka föräldrar. Enligt henne är orsakerna till skolfrånvaro i den här gruppen flera.

– Vissa är hemma för att vårda sina föräldrar. Andra för att ta hand om syskon eller till och med hela hushållet. Vissa stannar hemma för att det pågår våld i hemmet och man undviker att gå till skolan för att man inte vill visa skadorna. Andra stannar hemma av skam.

Hon menar att kunskapen kring de här barnen måste öka i skolorna. Man måste bli bättre på att ställa rätt frågor för att hitta de här barnen. De måste också få möjlighet till anpassningar i skolan även om de inte har en diagnos.

Skolminister Lotta Edholm säger att skolan måste göra mer för alla barn, oavsett orsak till skolfrånvaron.

– Det finns redan hjälp att få men både kommuner och regering kan göra mer, säger skolministern.

Malin Gren Landell är forskare som har jobbat med skolfrånvaro länge. Hon säger att det här är en grupp samhället sviker.

– De hamnar under radarn, säger hon. Och de här barnen är dessutom en rätt stor grupp.

”Hade behövt hopp”

Samtidigt saknas forskning och statistik kring de hemmasittande eleverna. Och så länge det inte åtgärdas kommer de här grupperna fortsätta vara osynliga säger hon.

För Linnea vände det i högstadiet och i dag pluggar hon på högskola. Men hon önskar att hon fått hjälp tidigare.

– Det enda jag hade behövt var hopp, säger hon.