De antisemitiska attackerna ser olika ut, men de har något gemensamt: De utförs mot mål som naziströrelserna kodar som judiska och ofta på olika typer av minnesdagar som hålls för att uppmärksamma Förintelsen.

Inte heller årets minnesdag av Förintelsen är något undantag.

– Det som sker nu är inga nyheter alls. Jag skulle vilja säga att sedan minnesdagen inrättades har man med jämna mellanrum sett olika former av antisemitiska kampanjer, säger Heléne Lööw, docent i historia, Uppsala universitet

”Spelar det någon roll”

På en rak fråga om huruvida man kan se en ökning av dessa aktioner eller inte reagerar Heléne Lööw.

– Den här frågan ställer ni medier alltid, ibland undrar jag varför. Spelar det någon roll för de som drabbas om det äger rum på tre eller tio platser? Är det mindre obehagligt om det är färre platser?

Historikern menar att symboliken i handlingarna är så pass stark att det inte behövs många händelser av den här typen för att påminna om den konstant närvarande antisemitismen.

– Och nu är det dessutom så att detta faktiskt sker på många platser. Det är ett ständigt återupprepat mönster.

”Två skilda saker”

Det som utmärker antisemitismen är att den kommer från många håll, vilket gör att den sammantagna utsattheten för berörda personer blir väldigt stark, enligt Heléne Lööw.

– Det är en sak att diskutera dessa fenomen, men en helt annan sak för personer som upplever detta inpå skinnet. Det är två skilda saker, och vi glömmer ofta det.