När den i säck inlindade kroppen av Frans Oskar Roos drogs upp ur Klara sjö i Stockholm 1907 skrevs ett nytt kapitel i svensk kriminalhistoria. Året dessförinnan, i mars 1906, hade den svenska polisen inrättat det första fingeravtrycksregistret och bland de första registrerade kriminella fanns avtrycken av den mördade Frans Oskar som på så sätt kunde identifieras.

I år är det alltså 100 år sedan det första registret av fingeravtryck togs i bruk på det som då kallades signalementskontoret på Stockholms detektivavdelning. Daktyloskopin, läran om fingeravtryck, tog därmed sina första stapplande steg i Sverige.

Det dröjde dock till den 16 augusti 1912 till Högsta domstolen slog fast sin första dom där fingeravtryck utgjorde ett bevis. Först 1924 kom sedan den första prejudicerande domen med fingeravtryck som enda bevis.

Snabb metod

Det var förstås inte bara i Sverige som den nya och omdiskuterade metoden fick fäste. Runt om i Europa infördes fingeravtryck som bevisning kring dessa år i det tidiga 1900-talet.

Sedan dess har avtrycken som vi människor lämnar efter oss när vi tar i något varit grundstommen i bevisning vid brott och som identifiering i många andra fall. Än i dag anses det av kriminaltekniker vara det mest användbara spåret, all ny avancerade teknik till trots.

-Det finns inget som ger en så exakt identifiering som fingeravtryck, inte ens DNA. Och så går det snabbt, säger Per Thollin, som är tf chef vid Rikskriminalpolisens nationella fingeravtrycksavdelning.

Även om metoden att avläsa avtrycken är i det närmaste densamma som för hundra år sedan har utvecklingen gjort att lagringen av avtrycken i sökbara databaser blivit ett mycket effektivt verktyg i brottsbekämpning. Nya tekniker att framkalla osynliga och gamla avtryck har dessutom tagit kriminaltekniken mot ytterligare höjder. Ett avgörande steg togs i början av 1950-talet när den svenska ninhydrinmetoden, som framkallade avtryck genom en kemisk reaktion, användes för första gången.

På olika ytor

Ett avtryck kan bestå av fetter, aminosyror från huden eller smuts och blir för det mesta synligt om en tunn hinna av kol- eller metallpulver penslas på det eller att olika typer av färg används för att göra dem tydliga. Men det finns ett 20-tal mer eller mindre avancerade metoder att få fram avtrycken som är dolda för ögat. Upphettade limångor är ett, förångat guld och zink i en vakuumkammare är ett annat.

Dagens kriminaltekniker kan få fram avtryck på praktiskt taget vilken yta som helst oavsett om den är skrovlig, slät, våt eller torr. Även avtryck med decennier på nacken går ibland att få fram.

Nutidens datoriserade fingeravtrycksregister, kallat Afis, bygger på att avtryckens unika mönster omvandlas till sökbara matematiska algoritmer. Systemet används av poliser runt om i hela världen.

Redan hos fostret

Trots superdatorer behövs fortfarande mänskligt kunnande för att avgöra om två fingeravtryck är lika. Datorerna sållar men fingeravtrycksexperterna avgör. Och fortfarande är faktiskt förstoringsglaset bland de viktigaste verktygen för att se skillnader mellan avtryckens bågar, slingor och virvlar. Och lång erfarenhet förstås.

Fingeravtrycken är unika. Till och med enäggstvillingar har olika avtryck och de små linjerna och fördjupningarna bildas redan i fosterstadiet och förblir oförändrade livet igenom.

TT