I dag föreläser Jasmina om sina upplevelser från tiden hon sålde sex och försöker hjälpa andra att förändra sin situation.

Enligt hennes erfarenhet vill ingen kvinna sälja sin kropp. Att det sker ändå handlar snarare om personer som mår dåligt än om fattigdom.

– Att sälja sex kan vara som ett självskadebeetende. Det gör ont, man känner sig utnyttjad och man känner att man inte har något värde. ”Alla använder mig, jag är som skräp.”

Våldtagen flera gånger

Jasmina föddes i Rumänien. Hon beskriver uppväxtmiljön som präglad av mycket våld, i synnerhet mot kvinnor. Som tonåring blev hon våldtagen två gånger av samma man. Efteråt flyttade hon till sin syster i en större stad. Hon berättar att hon började gå ut på nätterna, fylld av något slags ångest, och att hon blev upplockad och antastad av flera olika män. Hon var då 15 år.

– Efter att jag blev våldtagen förändrades allt. Jag hatade mig själv – jag tappade mitt eget värde, något togs ifrån mig.

Hon träffade en man som erbjöd henne jobb. Efter ett tag så började även han utnyttja henne.

– Jag kunde inte ta hand om mig själv. Om en man bad mig följa med honom, så gjorde jag det.

Övertalades att sälja sin kropp

En flera år lång period följde, där Jasmina flyttade mellan olika länder – konstant i en destruktiv relation eller utsatt för övergrepp. Hon hamnade på en massagesalong i Österrike, där hon övertalades att börja sälja sin kropp.

Först kände hon sig glad över beslutet – efter åren av övergrepp som skapat kluvna känslor inför den egna sexualiteten upplevde hon sig nu ha kontrollen.

– Jag hade inga känslor, det var bara sex. Men det tog inte lång tid innan det förändrades. I början tänkte jag att jag skulle välja vilka och hur många torskar jag ville ha. Men inom en månad märkte jag att jag hade sex med alla.

Hon började må allt sämre, drack mer och tog droger.

– Jag kunde be män slå mig för att jag behövde känna något ibland. Men när vi hade sex handlade det inte om mig, utan bara om dem. 

Förgripit sig på sin dotter

En annons av några rumänska hallickar förde henne till Sverige. I början var hallickarna så omhändertagande att hon upplevde dem som en familj. Efter ett tag insåg hon dock att det snarare var en form av kontroll. Hon började tänka på att fly.

Det som slutligen fick henne att agera var när en sexköpare berättade för henne att han förgripit sig på sin dotter.

Hon berättar att hon kom att tänka på sin egen pappa, som gick bort när hon var liten.

– Jag minns hur min pappa försökte skydda oss. Han sa alltid att ingen fick röra hans barn.

Hon berättade om kunden för polisen. De slussade sedan henne vidare till den ideella organisationen Talita.

I början ville hon inte vara där, och hade svårt att ta emot hjälpen.

– När jag tänker tillbaka var jag nog på min botten.

Lever nu ett annat liv

Vanlig interaktion med människor var knepigt, som att sitta vid ett bord och äta middag tillsammans, eller beröring som inte var sexuell. Hon berättar att hon fortfarande har svårt för att låta någon hålla hennes hand.

Det tog tid, men i dag lever hon ett helt annat liv, vilket är något hon försöker förmedla till de kvinnor hon möter i jobbet.

– Även om man befinner sig i sin värsta situation, ska man aldrig förlora sitt hopp.

Jasmina heter egentligen någonting annat.