Enligt Joakim Palme hade Olof Palme och hans fru Lisbeth först bestämt sig för att vara hemma på kvällen den 28 februari 1986. Sedan ändrade de sig och bestämde sig för att gå på bio.

-Enligt mamma försökte pappa då ringa efter livvakt men fick inte tag på någon, berättar han för svt.se. Hon säger också att hon tidigt berättade om detta i mordutredningen.

-Finns det möjlighet att fråga Lisbeth Palme om detta?

-Nej, det gör det inte, säger Joakim Palme.

De nya uppgifterna motsägs av den förre spaningschefen i Palmeutredningen Ingemar Krusell.

-Jag tror helt enkelt Lisbeth Palme minns fel, säger han till svt.se. Hon ville ju bara låta sig förhöras av Hans Holmér av förtroendeskäl, och sedan skrevs det förhörsanteckningar. Olof Palme hade ringt och sagt att han inte behövde något skydd eftersom de skulle vara hemma under kvällen. Men det finns inget om att de ringt senare under kvällen.

-Jag har svårt att föreställa mig att han inte skulle ha fått tag på livvakterna. Säpo hade jour, det var dit han skulle ringa. Jouren var alltid bemannad, dygnet runt. Man var mycket uppmärksammad på livvaktsskydd efter kidnappningsplanerna mot Anna-Greta Leijon, Olof Palme hade också ett mycket starkt livvaktsskydd efter dramat vid den tyska ambassaden i Stockholm.

Skulle det inte kunna vara så att jouren tillfälligtvis var obemannad just när Olof Palme ringde?

-Jag har mycket svårt att tänka mig det, säger Ingemar Krusell. Däremot är det ju känt att Olof Palme ofta gick ut utan livvakt. Han kunde säga att han inte ville ha skydd. Något som var helt otänkbart i Västtyskland där jag var stationerad en tid efter Palmemordet. Där var det tyska Säpo som bestämde om och när förbundskanslern skulle ha skydd.