Boken, ”Partiledaren som klev in i kylan” beskriver hur Håkan Juholt tvingades bort från socialdemokratins guldtron – partiledarposten – i januari 2012.

Första kommentaren

Det var när Håkan Juholt besökte Sunderby folkhögskola som han för första gången kommenterade den hett omdiskuterade boken. Han säger till Norrländska Socialdemokraten (NSD) att han nu läst halva boken och att det är en smärtsam läsning.

– Det är djupt smärtsamt att läsa och boken brutalt ärlig, säger han. Det blir några sidor, sedan lägger jag ifrån mig den. Jag vill inte återuppleva det, säger han.

En bok som behövs

På frågan vad han själv har reagerat mest över svarar han:

– (...) Men jag känner redan nu att det är en bok som behövde skrivas. Och jag hoppas att den blir läst. Den behöver inte nödvändigtvis bli köpt. Man kan läsa den på biblioteket. För en samhällsintresserad tror jag att det är en bok som behöver läsas.

När Håkan Juholt tittar tillbaka på sin korta tid som partiledare menar att han borde ha varit hårdare.

– (...) Jag skulle naturligtvis kraftfullare ha format mitt lag och fokuserat mer. Under hösten höll jag över 50 tal. Det borde jag inte ha gjort. Jag borde i stället tagit makten över mitt eget kansli.

Ska skriva om sin relation till Suhonen

I artikeln svarar Håkan Juholt på frågan om han håller med om Daniel Suhonens analys av partiets tillstånd.

– Det finns förklaringar i boken som för mig har varit viktiga att läsa. (...) Jag ska skriva om min relation till Daniel Suhonen. Jag fick inspiration av Daniels språk. Jag övervägde aldrig att anställa honom som talskrivare. Jag hade väldigt duktig stab. Men jag behövde hans språk. Han lyfte öppnade dörrar för mig litterärt. Dessutom, i en känsla av att jag upplevde mig allt mer ensam, då blev Daniel också lite av en pysventil vid några tillfällen.