Kinas ambassadör Gui Congyou hotade tidigare under fredagen med ”konsekvenser” för Sverige om regeringen är närvarande vid prisutdelningen av Svenska PEN:s Tucholskypris till den svenska medborgaren Gui Minhai, som sitter fängslad i Kina sedan fyra år.
Men statsminister Stefan Löfven (S) svarade bestämt på hotet och menade att kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) skulle dela ut priset som planerat. Kina kontrade då med ett nytt hot: Lind och Löfven portas hon från Kina om de närvara på cermonin.
Björn Jerdén, chef för Asienprogrammet på Utrikespolitiska institutet, menar att Kina vill att Sverige ska ha en mer passiv roll när det kommer till fallet med den fängslade förläggaren Gui Minhai.
– Kina anser uppenbarligen att fallet om Gui Minahi är så pass viktigt att man är beredd att ta konsekvenserna. Ett möjligt motiv till hoten är att Sverige borde ha en mer passiv roll när det gäller den här frågan, säger han.
Stöd av Kina
Björn Jerdén menar dock att det inte är helt klart vad som ligger bakom Kinas agerande.
– Det kan vara så att ambassadören och personalen på Kinas ambassad vill visa att de gör ett bra jobb och då ligger på lite extra.
Har ambassadören stöd av Kina i det här?
– Det finns uppenbart ett stöd i Peking för att kritisera den svenska regeringen. Ambassadören gör inte det här helt själv. Samtidigt finns det fortfarande många frågetecken om vad som är hans egna beslut och vad som kommer från Kina, säger Björn Jerdén.
”Hoten sker under ytan”
Han säger också att det kan få konsekvenser om Kina gör verklighet av sina hot.
– Tidigare har vi sett att det blir svårare för politiker och myndighetsföreträdare i landet att få till möten i Kina. Det blir svårare för företag att exportera till Kina och det blir svårare med visum, säger Björn Jerdén.
Han berättar att flera av metoderna som används för att straffa ett land inte sker öppet.
– När man uttalar hoten är man diffus och det sker under ytan. Inte alltid lätt att veta vad man utsatta för, vilket också gör det svårt att veta vad man kan förvänta sig. Det är en del av poängen att det ska vara oklart. Länderna som straffas ska leva i ovisshet, säger Björn Jerdén.