Klimatpolitiska rådet granskar årligen om regeringens politik leder mot de klimatmål som riksdagen beslutat. Svaret i årets rapport är ett tydligt ”nej”. Den förda politiken väntas tvärtom ge kraftigt ökade utsläpp från och med i år – och ger inte svar på hur Sveriges klimatmål ska nås, varken på kort eller lång sikt, konstaterar rådet.
”Sammantaget leder handlingsplanen in på en onödigt riskfylld väg för Sveriges klimatomställning”, skriver man.
De scenarier för minskade utsläpp som finns i regeringens klimathandlingsplan bygger enligt Klimatpolitiska rådet på förhoppningar om effekter av eventuella styrmedel för transportsektorn som först ska utredas, och inte kommer ge effekter förrän mycket nära år 2030.
– Regeringens målbild, att politiken ska vara ambitiös och effektiv, är bra men vi ser inte att den speglas i handling, säger ordförande Åsa Persson.
– Handlingsplanen är inte en plan för att nå varken Sveriges klimatmål eller EU-åtagandena, och ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod.
”Missvisande och brister i saklighet”
Det finns positiva formuleringar om regeringens ambition att engagera alla departement i klimatarbetet, och göra kopplingar till budgetarbetet. Rådet ser också styrkan i att samtliga partier i riksdagen nu står bakom det långsiktiga målet om nettonollutsläpp till 2045.
Dock drar man slutsatsen att ”den utpekade vägen är för smal och saknar åtgärder inom många områden”, säger vice ordförande Björn Sandén.
– Vi har granskat regeringens handlingsplan och konstaterar att påståendet att den skapar förutsättningar för att nå hela vägen till nettonollutsläpp 2045 är missvisande och brister i saklighet.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), som även medverkar i Aktuellt under torsdagskvällen, skakar av sig frågan om osaklighet och menar att konkreta förslag finns redan i dag.
– Regeringskansliet bedömer att klimathandlingsplanen ger förutsättningar att nå nettonollutsläpp 2045.
Detta är Klimatpolitiska rådet
2017 antog riksdagen ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Det omfattar klimatmål, en klimatlag och Klimatpolitiska rådet.
Klimatpolitiska rådet är en myndighet i form av ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan. Uppgiften är att utvärdera hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat.
Redan i fjol fick den nuvarande regeringen skarp kritik för att ”klimatarbetet tappat styrfart”, som man uttryckte det. Rådet ställde då höga förväntningar på klimathandlingsplanen, som presenterades strax före jul.
(SVT-TT)
Fakta: Rådets 12 rekommendationer
Klimatpolitiska rådet ger i sin årliga rapport en rad rekommendationer till regeringen.
Fyra handlar om att skyndsamt besluta och genomföra politik som minskar utsläppen i närtid:
• besluta ett åtgärdspaket för transportsektorns och arbetsmaskiners utsläpp under innevarande mandatperiod, som omfattar både elektrifiering av fordonsflottan och ökad inblandning av fossilfria drivmedel.
• ta fram en plan för ökat upptag av koldioxid i skog och mark.
• kombinera skärpta klimatstyrmedel med riktad fördelningspolitik
• redogöra för hur Sveriges EU-åtaganden ska nås i den kommande nationella energi- och klimatplanen som ska lämnas EU-kommissionen senast den 30 juni 2024.
Åtta handlar om hur vägen till de långsiktiga klimatmålen kan breddas:
• ta fram en tydlig svensk position för ett vetenskapligt grundat, ambitiöst EU-mål till 2040.
• bidra till att EU:s två utsläppshandelssystem utvecklas så att aktörer som går före i klimatomställningen gynnas samt att klimatneutralitet nås i hela EU.
• inkludera klimatperspektivet i den pågående översynen av det finanspolitiska ramverket.
• koppla samman investeringar i stärkt totalförsvar och ökad självförsörjning med klimatomställning och -anpassning.
• gör energi- och resurseffektivisering till en bärande del av klimatpolitiken och tydliggör hur Sverige ska bidra till att nå EU:s mål om energieffektivisering.
• utveckla en strategi för ett framtida klimatneutralt jordbruk tillsammans med berörda aktörer.
• utforma en bredare, mindre sårbar elektrifieringsstrategi, som bland annat löser frågan om ersättning till kommuner vid vindkraftsetableringar.
• bredda samverkan vid utformningen och genomförandet av klimatpolitiken för att bidra till acceptans och engagemang och inkludera, vid sidan om näringslivet, även kommuner, regioner och civilsamhällets organisationer.
