Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 april i år, kräver att rektorer på eget initiativ lämnar uppgifter om elever till polisen, om de bedömer att informationen kan vara relevant för brottsbekämpning.

Syftet är bland annat att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet, men Sveriges skolledare tror att lagen kan få motsatt effekt. De befarar att den kan få elever att undvika skolan eller sluta dela med sig av sina tankar och känslor, av rädsla för att informationen ska nå polisen. Det finns också en oro för att föräldrar inte längre ska våga berätta saker för skolan.

– Skolor arbetar bäst med att förebygga brottslighet genom att se till att eleverna är i skolan och får en bra utbildning. Att vi nu ska sitta och bedöma ifall en elev är potentiellt kriminell snedvrider uppdraget på ett olyckligt sätt, säger Lena Linnerborg.

Nödvändigt enligt polisen

Polisen anser å andra sidan att lagen är nödvändig. Teodor Smedius, tillförordnad biträdande enhetschef på Noa, menar att det finns flera exempel där de har gripit unga och identifierat tillfällen då de hade kunnat agera om de haft tillräcklig information.

– Det handlar inte om att dela information om allt och alla hela tiden. Men om det finns en genuin oro för att en ung människa håller på att insocialiseras i grov kriminalitet, är det viktigt att dela den informationen så att vi tillsammans kan bryta den utvecklingen, säger han.

Förtydliganden och praktiskt stöd

Kritiken mot lagen, som förutom skolor även omfattar ett antal statliga myndigheter samt kommuner och regioner, är inte ny. När förslaget var ute på remiss möttes det av skarp kritik, bland annat från Lagrådet, som ansåg att skyldigheten att på eget initiativ lämna uppgifter i vissa fall skulle vara omöjlig att tillämpa.

Efter kritiken har regeringen förtydligat vissa punkter och gett polisen i uppdrag att utforma vägledningar för uppgiftslämnande.

Lena Linnerborg välkomnar åtgärderna. Hon upplever att det nu finns större utrymme att avstå från att dela information, men är fortsatt kritisk till lagen i sig.

– Att det är ett lagkrav känns olustigt och ger en känsla av ett angiverisamhälle. Dessutom fanns det väl fungerande samarbeten där information delades mellan myndigheter innan lagen infördes.