De politiska turerna kring Nuon-affären har tagit ny fart efter intervjun med Maud Olofsson i SVT:s Aktuellt på tisdagskvällen. Efter KU:s betänkande på tisdagen låg det inom räckhåll för regeringen att få ett slut på diskussionen kring Nuon. En majoritet riktade visserligen kritik mot Olofsson, men valde att inte pricka statsministern. Risken för en politisk kris för regeringen inför valrörelsen var undanröjd – i alla fall för stunden.

Allt förändrades dock när Maud Olofsson klev in i Aktuellts studio på kvällen och vägrade besvara den för KU-betänkandet högst relevanta frågan – hur väl förankrat i regeringen var stödet för Vattenfalls köp av Nuon? Olofssons svårbegripliga framträdande skapade snabbt en ny kritikstorm och har kastat nytt bränsle på debatten i frågan.

Grundorsaken är förstås att varken KU-utredningen eller intervjun med Maud Olofsson rätade ut frågetecknen i vad som är kärnan i Nuon-affären – det vill säga vem som visste vad inför Vattenfalls köp av det holländska energibolaget. Fredrik Reinfeldt har i KU sagt att han inte hade någon information om affären då den genomfördes, medan Maud Olofsson tidigare har hävdat att regeringen var informerad.

I KU:s betänkande slår en majoritet fast att ord står mot ord och att någon måste ljuga. Men när Maud Olofsson kom till Aktuellts studio på tisdagskvällen hade hon uppenbart bestämt sig för att inget säga. I stället hävdade hon att det inte är en konstitutionell fråga om hon har informerat statsministern om köpet. Riktigt så enkelt är det inte. När statsministern själv satt i KU var ett av hans viktigaste budskap att han inget visste om Nuon-affären förrän i efterhand. Därmed stängde han effektivt dörren för sitt eget ansvar för affären.

Statsministerns besked i KU är alltså inte förenligt med vad Maud Olofsson tidigare sagt. Dessutom, har både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg framhållit, hanterade inte Näringsdepartementet frågan korrekt så till vida att man inte begärde stöd för affären av Finansdepartementet.

Nog finns alltså goda skäl för Maud Olofsson att redogöra för hur hon informerade och förankrade sitt beslut i regeringen om Nuon-affären. Frågan handlar ju ytterst om regeringen beredde frågan på ett korrekt sätt, det vill säga enligt de konstitutionella regler som Maud Olofsson hävdar inte är tillämpliga.

Som före detta partiledare, statsråd och vice statsminister är Maud Olofsson en av Sveriges mest erfarna politiker. Men frågan är om hon inte förödde mycket av det förtroende hon byggt upp i tisdagens intervju i SVT:s Aktuellt. Maud Olofssons tydliga vägran att svara på relevanta frågor har utlöst en ny kritikstorm mot henne och på nytt riktat strålkastarljuset mot Nuon-affären.

Att Socialdemokraternas Stefan Löfven och partiet närstående fackförbund rasar mot Maud Olofsson är inte konstigt. Det ingår i valrörelselogiken. Allvarligare är att en före detta minister vägrar att svara på frågor om vad som är sant eller falskt när det gäller regeringens inre arbete med den största statliga bolagsaffären i modern tid. Det riskerar att skada förtroendet inte bara för Maud Olofsson utan för hela regeringen.