Preventivmedelsdjungeln för en som av olika anledningar inte lyckas hitta rätt metod är snårig och mig gäckar den än i dag. Men kanske börjar det ljusna. Unga tjejer i dag är ifrågasättande och vana att söka upp information på nätet och veta vad de vill och behöver av vården. Jag säger inte att det alltid är bra att leka Doktor Google eller gud förbjude, halka in på forum där folk skriver av sig om sina värsta skräckupplevelser om hur jäkla ont det (kan vara) att sätta in en spiral.
Bättre valmöjligheter
Men tiden då sextonåriga tjejer slentrianmässigt fick testa p-piller som gav humörsvängningar, finnar eller gick upp tio kilo är kanske inte förbi helt, men utbudet som erbjuds i dag är bra mycket mer förfinat och valmöjligheterna större. Och i dag är inte p-piller en självklarhet för alla. Spiral och p-stav är det nya heta för unga, visar nya siffror från Socialstyrelsen.
En av anledningarna till att allt fler unga kvinnor väljer bort p-pillren är rädsla för hormoner. Hormonrädslan har funnits länge och nådde nya nivåer vid millennieskiftet då larmen gick kring det som då kallades tredje generationens p-piller. Då var det blodpropp vi var rädda för. Nu är rädslan mer diffus. Och den får luft under vingarna av nätforum där det berättas skräckhistorier om spiraler som håller på att trilla ut och kvinnor som haft mens konstant i tre månader.
Hur mycket ska man stå ut med?
Oavsett vad man väljer är det hela ingen picknick. Min resa genom p-pillren har nu slutat i en hormonspiral. Har ju alltid velat vara trendig. Men också det har ett pris – efter tre månader med en liten krok i min livmoder vill smärtorna fortfarande inte helt avta. Gynekologen säger att jag ska hålla ut, att kroppen vänjer sig. Frågan jag ställer mig efter ännu en dag med värmedyna på magen är dock hur mycket man ska behöva stå ut med?
Hormonfria preventivmetoder som fertilitetsappar blir allt mer populära och flera kända kvinnor har gått i bräschen för att hylla/marknadsföra hormonfria alternativ. Många, även inom vården är fortfarande skeptiska till hur säkert det är och det passar inte för alla. Hormondebatten lär fortsätta så länge kvinnor upplever biverkningar och kämpar med att hitta ett enkelt sätt att styra sitt samliv utan att behöva känna att priset man måste betala är alldeles för högt.
Tufft att vara kvinna
Men vi kvinnor måste bli bättre på att prata om vad som är okej och inte och vilka alternativ som finns. Vi måste höja våra röster för att höras, heter det ju. För ska man ha ont i ett halvår efter att man har satt in en spiral? Är det något som vi ska behöva utstå? Eller som de berättelser från kvinnor jag intervjuat i min tidigare rapportering kring svåra pms-besvär – ska de behöva känna att de vill skjuta någon som knuffar till dem på bussen eller börja gråta för att de glömde köpa mjölk? Jag skulle säga nej. Oavsett, det är tufft att vara kvinna.