– Naturligtvis hade vi gärna haft alla med, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på en pressträff.

Samtidigt understryker han att det inte är så ovanligt som man kanske tror att förbund ställer sig utanför. Det händer då och då.

LO har beslutat att fortsätta på den inslagna vägen att försöka få upp de lägsta lönerna.

– Vi ska höja lönen mest för de som tjänar minst. Vi ska ha en större ambition att få upp de lägsta lönerna, säger Thorwaldsson.

Kommunal missnöjt

Enligt förslaget går den gränsen för 26 100 kronor i månaden. Under den gränsen ska lönepåslagen räknas i kronor och över gränsen i procent. Det innebär att de med löner under 26 100 kronor kommer att få högre procentuella lönepåslag än de bättre betalda, om LO lyckas i förhandlingarna med arbetsgivarna.

LO-basen Thorwaldsson framhåller att detta kommer att gynna kvinnor, som ofta ligger sämre till lönemässigt. Men LO-styrelsens förslag ger alldeles för lite till de kvinnodominerade grupperna inom välfärden, är Kommunals invändning.

– Vi kommer ingenstans med det här förslaget, säger Kommunals ombud Håkan Nilsson som yrkade avslag på förslaget.

Pappers hoppar också av samordningen, om än av kanske inte exakt samma orsak.

– Det finns ingen samordning att stå bakom när 38 procent av medlemmarna (Kommunals) inte är där, säger Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Exportindustrin sätter märke

Däremot beslutade övriga tolv förbund på repskapet att anta förslaget till LO-samordning.

I förslaget står det att ”den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska vara lönekostnadsnormerande”, det vill säga att exportindustrin fortsatt ska sätta det så kallade lönemärket.

– Vi har haft en exempellös framgång när det gäller reallöneförbättringar i Sverige de sista tjugo åren, säger Thorwaldsson.

– Vi ska ta löneökningar i takt med att vår konkurrenskraft klarar det.

LO vill även driva på för ett ökat skydd mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i spåren av metoo.

Ytterligare ett prioriterat område är framtidens pensioner.