För tredje året i rad ges Östergötlands pensionärer möjlighet att i sex dagar få röra på sig och lära känna nya människor.
Kollot arrangeras av tre pensionärsföreningar i länet – PRO, SPF och SKPF – med stöd av region Östergötland och kostar deltagarna cirka 1 200 kronor med boende och mat inkluderat. I år har man utökat kollot med en till vecka så att dubbelt så många, totalt 50 pensionärer, får chansen att delta.
Ställs krav på deltagarna
SVT har även varit i kontakt med flera liknande arrangemang runt om i Sverige och många vittnar om ett stort intresse att delta i senior- och pensionärskollon nu under pandemitider.
– Det är jättestort, det är jättestort. Man fattar inte. 70-plussare har varit inlåsta mer eller mindre under pandemin, säger Mari-Anne Andersson, medarrangör, distriktsordförande i SKPF och själv 82 år gammal.
Att det kallas Pensionärskollo är medvetet, för det innebär att vissa krav ställs på deltagarna som är här.
– Det vi ställer som krav är att de ska komma hit, vara här hela veckan och de ska delta i våra aktiviteter och kulturinslag, säger Mari-Anne Andersson.
Många som förlorat en partner
En av deltagarna i år är Gunilla Dahlgren, 82 år. Hon uppskattar att det sätts lite press på deltagarna.
– Man får lite peppning och det ställs lite krav att man ska hänga med. Det är nyttigt, säger hon.
Under just den här veckan arrangeras allt från femkamper, gympapass och musikquiz till föreläsningar om biodling, hur man undviker fallolyckor och vad som är bra mat.
Att umgås med nytt folk är en stor del av kollot. Enligt Mari-Anne Andersson har många som deltar här förlorat en partner och för flera har det hänt senaste året. Elvy Johansson är en av dem och hon ville väldigt gärna vara med i år.
– Det lät spännande. I och med att jag blev ensam så är jag inte så mycket i sommarstugan. Det var som en väninna sa: bara att få äta tillsammans med folk, säger hon.
”Nu springer jag snart”
Palle Munther har även han förlorat sin partner senaste året och trivs bra på kollot. Däremot hade han önskat att fler män sökte sig hit.
– Det är bara en kille till. Det är trevligt med damer, men det kunde kanske vara några fler killar som man kunde prata med.
Gunilla Dahlgren var först tveksam till att åka hit, men nu har hon själv fått ny energi av de tre dagar hon varit här.
– Första dagen trodde jag knappt att jag skulle orka ta mig till matsalen. Korridoren är inte så himla lång. Nu springer jag snart. Så nu ser jag fram emot att ställa undan Rolls Roycen, säger hon och pekar mot sin rullator.
